3 huvudtekniker för fjärrstyrning

Som jag tidigare påpekat är alltså en av förutsättningarna för att lyckas med att skapa en ljussättning som känns naturlig att man inte har blixten på kameran. När blixten inte sitter på kameran behöver man förstås kunna fjärrstyra den. Här finns det finns tre huvudtekniker för att fjärrstyra en (eller flera) blixt(ar): man kan använda 1 ) kabel, 2) optisk teknik ellet 3) radioteknik. I stigande kostnadsordning.

I samband med att man tar ställning till vilken teknik man ska välja måste man fundera på om man kan tänka sig att lära sig jobba med manuell mätning och inställning eller om man använda automatik för ljusmätning. Det senare heter TTL, eller Through The Lens, (numera E-TTL för Canon, och i-TTL för Nikon). Det är just här det blir en kostnadfråga, för automatik är ganska mycket dyrare än manuell, som föresten inte alls är så svårt som det låter.

Nedan ska jag gå igenom de 3 olika teknierna, vad de innebär och vilka prylar som finns.

1. Kabel

Det allra enklaste och billigaste sättet är att använda kabel. Om man ska få tillgång till TTL-automatik skaffar man en TTL-förlängningskabel. De kostar från 500 kr och uppåt, beroende på om man vill ha märkeskabel eller inte. Hos Cyberphoto kan du köpa en Dörr för det priset, medan Canons egen (som är 50 cm kortare) kostar nästan 800 kr. För den som kan tänka sig köra manuellt är det förmodligen betydlrigt billigare, med t.ex. Hamas sk PC-kablar. Det här har jag inte testat själv så jag avstår från att skriva om detta. Det jag kan säga är att kablar är extremt oflexibelt sätt att jobba, och vi lämnar den tekniken där.

Fördel: relativt billigt.

Nackdel: trassligt att hålla reda på sladdar, särskilt om man vill ha flera blixtar. TTL-sladdarna är oftast korta, max 140 cm.

2. Optisk styrning

Optisk styrning kan vara antingen infrarött ljus eller pulserande förblixt. Med båda metoderna är det ljussignal som styr blixten, och båda metoderna ger möjlighet att använda TTL-automatiken. Nikons lite dyrare kamror (från d90 och uppåt) har inbyggt stöd för optisk utlösning (deras sk Creative Lighting System), likaså Canons nya 7d. På en Canonkamera och på andra märken behöver man antingen ha en extern blixt som kan göra jobbet, eller en IR-sändare. Jag tycker det senare är att föredra eftersom man inte vill ha blixten på kameran. Vill man ändå använda en blixt för att styra andra blixtar, måste man, som jag skrev i förra avsnittet, kolla att blixten klarar detta. Av Canons blixtar är det t.ex. bara den största, 580 EX som kan vara master och styra andra blixtar.

Fördel: fortfarande relativt billigt.

Nackdel: optiska styrning har ganska kort räckvidd. De olika sändarna och mottagarna måste se varandra. Utomhus, eller om man är i olika rum när man är inomhus, så kan man får problem med räckvidden ganska snabbt. Dessutom är IR-tekniken ordentligt föråldrad, och håller på de flesta områden på att ersättas av andra tekniker, som t.ex. blåtand.

3. Radiostyrning

Det här är den metod som jag personligen föredrar. Den här tekniken förtjänar egentligen ett eget inlägg särskilt som det händer så mycket här just nu,  men jag ska försöka sammanfatta det vikigaste här.

För att kunna styra med radio behöver man en sändare som man kopplar till kameran och en mottagare på respektive blixt. Fram tills alldeles nyligen var man hänvisad till manuell ljusmätning om man vill använda radiotekniken. Det vanligaste var att man hade antingen Pocket Wizard, som ansågs stabila och pålitliga, men är rätt så dyra, eller ElinChromes Skyports, som är betydligt billigare, men mycket mer bräckliga.

I början av 2009 släppte Pocket Wizard en ny version som stöder TTL för Canon (MiniTT1, som man sätter på kameran och FlexTT5 som man kopplar till blixten – fullödig info hittar du här), och kommer så småning om att släppa en version för Nikon. Tyvärr verkar de inte riktigt få ordning på tekniken, för de nya modellerna har fått väldligt mycket kritik. De är dessutom riktigt, riktigt dyra, om man, som jag, är amatör. Scandinavian Photo tar 2650 kr för FlexTT5:en och 2395 kr för MiniTT1.

Radiopopper är ett annat märke som nyligen släppt sändare och mottagare som stöder både ETTL (Canon) och i-TTL (Nikon). De har fått mycket positiv feedback i sitt hemland, och är i sammanhanget billiga . I USA ligger de på 70 dollar styck, vilket är billigare än både Elinchrom och Pocket Wizard. Radiopopper har ännu inte kommit till Sverige, och verkar vara helt slut på lagret i USA. Men den som väntar på nåt gottt…

Fördel: lång räckvidd; man behöver inte tänka så mycket på var man har blixten, och om något skymmer den. Smidigt att komma igång (nåja, relatit, se nedan). Framtidssäkert om man skaffar TTL-stödd radio. Men framförallt – urkul att hålla på med!

Nackdel: DYRT!

Själv använder jag

Jag skaffade mig tidigare i år Elinchroms Skyports, för jag ville komma åt radiotekniken snabbt, utan att lägga för mycket pengar på det. Jag visste ju att ny teknik var på G, och vill avvakta vad som händer med TTL-tekniken, för det är trots allt den som känns mest aktuell.

Och visst är de flimsiga, men jag är ändå jättenöjd med dem. Visst, det är lite knöligt att komma igång och lära sig ställa in manuellt, men absolut inte oöverstigligt, tvärt om. Troligtvis kommer jag att ha nytta av det jag lärt mig när jag går över till nya tekniken. Jag återkommer dock till ljusmätning längre fram.

En sak du ska tänka på om du ska köpa just Elinchroms Skyports är att få med rätt grejjer när du köper dem. Själv var jag dumsnål och beställde av Hegethorns för att de var billigast. Trots att jag ringde dit för att kolla att jag fick med allt, så fick jag ta 3 extra turer till Scandinavian Photo och köpa på mig 4 onödiga grejer innan jag kommit igång. Det du behöver sändare och mottagare, och som inte följer med är:

• en sk pc-kabel  att koppla ihop blixten och blixtsändaren. Köp Pocket Wizard rejäla. Hamas är crap.
• en blixtsko med PC-uttag, om din blixt inte har något sådant (Canon 580EX har det, men 430 ex har det inte)

Sen är det en del annat kul man kan behöva, som ställ till blixten mm, men det kommer i nästa avsnitt.