Just nu håller Sara på med ett väldigt speciellt projekt. Hon reser runt i sydostasien med en mellanformatskamera från Phase One, med vilken hon dokumenterar sin resa. En mellanformatskamera är både stor, dyr och otymplig, det är inte det enklaste projektet.

Bilderna jag sett hittills är magiska, och jag gillar programförklaringen jättemycket. Jag tänker följa henne på hennes resa, det hoppas jag du också gör!

Framför allt tycker jag att gatufoto kräver en personlighet som jag inte känner att jag kan vara. För mig är smygfoto inte ett alternativ. Jag vill vara öppen med att jag plåtar. Man behöver inte alltid be om lov, men att ta bilder på håll med tele är inte okej i min bok. Då blir det lite jobbigt när man inte alltid riktigt har modet att närma sig okända människor. Det blev ju inte bättre heller av att jag råkade ut för en väldigt otäck händelse förra året. Det här kan man ju jobba med, men det har jag just inte lust med, det finns så mycket annat som lockar.

Ändå så blir det då och då en och annan gatubild, ibland från Stockholm, ibland från när jag är ute och reser. Här är några från vår helg i Barcelona. Inte urtrista i mina ögon

En sak som jag funderade på var om jag skulle våga ha med mig kameran. Stan har ju ett rätt skamfilat rykte när det gäller stölder, och förra gången jag var där var vi nära att bli av med väskan med pass och kamera. Som tur var bestämde jag mig för att ändå ta med den. Jag satte på mitt minsta objektiv, 35 mm 2.0, och höll noggrann uppsikt, samt lät förstås bli att ta ut den på natten. Utöver en del blickar och kommentarer så gick det alldeles utmärkt, och jag är glad att jag tog den med mig.

Såna här ställen är extremt svåra att göra rättvisa på bild, men här kommer några försök:

Château de Villandry

Château d’Ussé

Chinon

Så typisk för Loire – följer floden, har en fästning högtst upp.