I ärlighetens namn så ger jag inte fotosidan tillräckligt mycket uppmärksamhet och kärlek, men jag har nog ändå kommit fram till att det är ett ganska bra ställe att exponera sina bilder. Det är dock ganska bra, tror jag, att ha nån sorts linje och tänk med sina bilder innan man lägger upp dem…

VARFÖR: När jag fick veta temat hjälte i tisdags satte tankarna igång att snurra direkt. Jag tänkte ”superhjälte”, osv. Ganska snabbt slog det mig att jag uteslutande tänkte på hjälte som ett manligt fenomen, vilket gjorde mig lite upprörd, både över mig själv och samhället (ja, ja).

Så jag började leta i mitt minne efter mina egna hjältinnor, för man måste ju börja nånstans. Ganska snabbt kom jag att tänka på Milady. Min första stora läsupplevelse var Alexander Dumas ”De tre musketörerna”. När jag var liten ville jag bli musketör, och jag identifierade mig mest med de starka, modiga männen. Den enda kvinnan i boken som inte är total stereotypt ointressant är Milady de Winter. Hon är skildras som en trolös, ondskefull, mördarrinna, och som läsare förfasas man såklart.

Med åren har dock den starka, intelligenta, självständiga och farliga Milady blivit den enda karaktär i boken som jag tycker är intressant överhuvudtaget. En kvinna som går sin egen väg, i en värld där männen är de självklara härskarna, som lyckas besegra männen genom att vägra inordna sig efter deras spelregler. Sådana kvinnor är fortfarande alltför sällsynta i både litteratur och film, och självklart måste Milady dö. Hon är min hjältinna, så till den grad att jag har en lilja tatuerad på axeln.

Jag brukar medvetet försöka låta mina bilder vara berättelsen, men idag vill jag göra ett undantag och berättar lite mer…

HUR: Kameran på stativ, ljus från norrfönster, när solen håller på att gå ner. Silverreflexskärm på andra sidan. Kameran utlöser jag med min iPhone, med hjälp av OneOnes Digital SLR-app. ISO 3200, f/2.8, 1/20 51 mm med Canon EF 24-70 mm.

Jag lackade föresten på Canons autofokus igår, som måste ha så mycket ljus för att funka. Till priset det kostar borde det funka bättre!

VARFÖR: Sömn var veckans tema och det är  ju relativt enkelt att gestalta, men grymt svårt att göra intressant, tycker jag. Den här bilden har nåt. Jag kan bara inte säga vad…

HUR: En blixt, till höger om kameran, alla inställningar manuella, både blixt och kamera. Silverreflexskärm till vänster. CTO-filter på blixten, för att matcha lampan i taket och slippa blandljus. 50 mm objektiv på f 1.4. Fjärrutlösare.

1. Newness
2. Cold
3. Breakfast
4. Macro
5. Tired
6. Sleep (denna vecka)
   

Tired

VARFÖR: Jag är seriöst morgontrött. Det tar en stund för mig att vakna. Det ville jag fånga i de här bilderna. Att de blev två var nog mest av estetiska skäl, att och jag tyckte att budskapet blev starkare med de två tillsammans. Särskilt vacker är man ju inte när man är nyvaken, men det behöver man ju inte vara hela tiden, tycker jag.

HUR: Båda bilderna är tagna i lampljus. Min Canon EOS 5dMII håller jag på frihand, emot mig. På den sitter ett 50 mm objektiv med bländare f 1.4. Exponering 1/40 sekund. ISO 32 i den svartvita, 2000 i färgbilden . Efterbehandling i Photoshop (som alltid).

1. Cold, Breakfast och Macro
2. Denna vecka.
   

Under bilden kan du läsa mer om varför och hur jag tog bilderna. Det var faktiskt inte helt enkelt och krävde ett antal exponeringar.

VARFÖR: En av de saker JH Engström sa till mig, och som jag tog fasta på, var att variera mer. Att jobba både med detaljer och visa mer av miljöer. Han tyckte också att jag kunde ta ut svängarna mer. Jag förstår vad han menar, men det får komma successivt. I den här bildsviten har jag jobbat med detaljer. Jag står för tidens spår i mitt ansikte, jag skäms inte, men avskyr dem samtidigt. De symboliserar allt jag varit med om, och samtidigt allt jag inte kommer att få vara med om. Bilderna kan, som många av mina bilder, också ses en reaktion mot modefotots porslinsretucherade papperstunna modeller. Jag tycker inte varken bilder eller motiv behöver vara vackra, så länge de kommunicerar och berör, och det hoppas jag att de här gör.

HUR: I den här bilden har jag jobbat med makroobjektiv (100 mm 2.8) och kameran på stativ. Som vanligt använder jag iPhonen som avtryckare med hjälp av appen DSLR Camera Remote. Appen har en live-viewfunktion och det är den jag har använt för de här bilderna. Ljuset kommer ett norrfönster som jag står alldeles intill, men det är en grå dag och det börjar skymma ute. På andra sidan har jag en silverreflexskärm. Trots att jag använder en ganska liten bländare (f10) blir skärpedjupet väldigt kort. Kameran hade svårt att fokusera, så i stället för att fokusera om flyttade jag på mig själv för att komma i fokus. Små, små rörelser gav stora skillnader i var fokus hamnade och det var tålamodsprövande och krävde riktigt många exponeringar.

Ett särskilt tack, föresten, till Johan, som gav mig inspiration att skriva hur och varför.

Det går att klicka på bilderna för att se dem lite större.

Om en liten stund ska vi äta jullunch, sen blir det julklappsutdelning så småningom. För första gången på många år tror jag inte det blir några fotoklappar i år, men jag kan ha fel. Men jag blir inte ledsen om det skulle vara så. Prylarna vi ger varandra är verkligen inte huvudsaken. Huvudsaken är att få vara tillsammans med de man älskar.

Precis hur kort den ljusa delen av dygnet är blev jag varse igår, när jag skulle fixa mina bilder till Fotosöndag. Jag föredrar att använda så kallat naturligt ljus, för det är minst krångligt, och blir oftast vackrast. Vid halv två, när jag satte igång, började det bli så mörkt att ljuset utifrån inte räckte till. Det var bara att plocka fram blixten. Till min glädje hade jag inte glömt av hur man ljussätter med blixt (som jag knappt använt sen förra vintern), och resultatet blev riktigt bra. Så bra att Pierre frågade om jag hade använt mig av ett fönster med fint mjuk ljus, vilket jag tar som en väldigt fin komplimang! Här är några av bilderna jag tog, som jag inte använde för Fotosöndag. Under bilderna kan den som är intresserad läsa om hur jag fick till det här rent tekniskt.

För att ljussätta använde jag en Canonblixt (Speedlite 540EX II). Blixten satte jag på ett stativ, och jag använde ett litet transparent paraply som jag slog blixten igenom. Stativet med blixten placerar jag så nära mig själv som möjligt. Ju närmare, desto mjukare ljus. För att det här ska funka måste jag förstås ha fjärrutlösare till blixten. Jag använder Elichroms Skyports, som är relativt billiga radiosändare. Det där med fjärrutlösa blixt är en hel vetenskap, som jag skrivit om i ett äldre inlägg.

På andra sidan valde jag att sätta en silverreflexskärm, för att hålla det så enkelt som möjligt. Jag skulle kunna satt en blixt till, dock.

Ungefär så här skulle en skiss kunna se ut, (och längst ner i det här inlägget finns en bild)  fast jag hade blixten på kamerans högersida, och skärmen på vänstra. Dessutom har jag ingen backdrop, utan använder en tapetserad vägg som bakgrund.

Nu ville jag ju utnyttja taklampan som allmänbelysning. Eftersom blixten och taklampan har helt olika ljustemperaturer så sätter jag på ett orange filter på blixten. Om jag var riktigt noggrann skulle jag mätt vitbalansen också, men jag litade på att jag kunde fixa till det i efterbehandlingen, då jag alltid plåtar i raw-format, och det gick bra. Blandade ljustemperaturer är däremot extremt svårt, om ens möjligt, att fixa till i efterbehandlingen, därför är filter att föredra.

Kameran ställde jag in manuellt. Jag testar mig fram här. Slutartiden måste vara under 1/200 sekund, annars får man en mörk rand. I mitt fall körde jag 1/125 sekund. Bländaren och isotalet styr hur mycket ljus man får in från allmänbelysningen. Vill man ha helt mörk bakgrund kan man hålla liten bländare och lågt iso och förlita sig på att bara få ljus från blixten, vilket är ganska effektfullt. I mitt fall satte jag iso till 800 och bländare till f 3.5. Blixten satte jag också manuellt, på 1/64. Jag har inget bättre att komma med än att man får experimentera tills man känner att man behärskar det hela. Man kan lära sig en massa teorier, om hur ljuset faller av etc, men det har jag aldrig orkat. Det har gått ganska snabbt att få intuitiv koll på hur man ska göra, faktiskt.

Jag har förresten också skrivit om

• Varför man ska använda blixt
• Vad man kan göra med blixt
• Vilken typ av blixtar man behöver
• Metoder för att fjärrutlösa blixt (som sagt)
• Tillbehör vid blixtfotografering

Nånstans här tog energin slut. Det här inlägget är väl ett halvhjärtat försök att ta upp tråden…

Om du är intresserad och vill läsa om grunderna, så rekommenderar jag Scott Kelbys 3 böcker Digitalfotgrafi – lär dig proffsfotografernas hemligheter. Fånigt namn, men bra intro till ljussättning.