3 huvudtekniker för fjärrstyrning

Som jag tidigare påpekat är alltså en av förutsättningarna för att lyckas med att skapa en ljussättning som känns naturlig att man inte har blixten på kameran. När blixten inte sitter på kameran behöver man förstås kunna fjärrstyra den. Här finns det finns tre huvudtekniker för att fjärrstyra en (eller flera) blixt(ar): man kan använda 1 ) kabel, 2) optisk teknik ellet 3) radioteknik. I stigande kostnadsordning.

I samband med att man tar ställning till vilken teknik man ska välja måste man fundera på om man kan tänka sig att lära sig jobba med manuell mätning och inställning eller om man använda automatik för ljusmätning. Det senare heter TTL, eller Through The Lens, (numera E-TTL för Canon, och i-TTL för Nikon). Det är just här det blir en kostnadfråga, för automatik är ganska mycket dyrare än manuell, som föresten inte alls är så svårt som det låter.

Nedan ska jag gå igenom de 3 olika teknierna, vad de innebär och vilka prylar som finns.

1. Kabel

Det allra enklaste och billigaste sättet är att använda kabel. Om man ska få tillgång till TTL-automatik skaffar man en TTL-förlängningskabel. De kostar från 500 kr och uppåt, beroende på om man vill ha märkeskabel eller inte. Hos Cyberphoto kan du köpa en Dörr för det priset, medan Canons egen (som är 50 cm kortare) kostar nästan 800 kr. För den som kan tänka sig köra manuellt är det förmodligen betydlrigt billigare, med t.ex. Hamas sk PC-kablar. Det här har jag inte testat själv så jag avstår från att skriva om detta. Det jag kan säga är att kablar är extremt oflexibelt sätt att jobba, och vi lämnar den tekniken där.

Fördel: relativt billigt.

Nackdel: trassligt att hålla reda på sladdar, särskilt om man vill ha flera blixtar. TTL-sladdarna är oftast korta, max 140 cm.

2. Optisk styrning

Optisk styrning kan vara antingen infrarött ljus eller pulserande förblixt. Med båda metoderna är det ljussignal som styr blixten, och båda metoderna ger möjlighet att använda TTL-automatiken. Nikons lite dyrare kamror (från d90 och uppåt) har inbyggt stöd för optisk utlösning (deras sk Creative Lighting System), likaså Canons nya 7d. På en Canonkamera och på andra märken behöver man antingen ha en extern blixt som kan göra jobbet, eller en IR-sändare. Jag tycker det senare är att föredra eftersom man inte vill ha blixten på kameran. Vill man ändå använda en blixt för att styra andra blixtar, måste man, som jag skrev i förra avsnittet, kolla att blixten klarar detta. Av Canons blixtar är det t.ex. bara den största, 580 EX som kan vara master och styra andra blixtar.

Fördel: fortfarande relativt billigt.

Nackdel: optiska styrning har ganska kort räckvidd. De olika sändarna och mottagarna måste se varandra. Utomhus, eller om man är i olika rum när man är inomhus, så kan man får problem med räckvidden ganska snabbt. Dessutom är IR-tekniken ordentligt föråldrad, och håller på de flesta områden på att ersättas av andra tekniker, som t.ex. blåtand.

3. Radiostyrning

Det här är den metod som jag personligen föredrar. Den här tekniken förtjänar egentligen ett eget inlägg särskilt som det händer så mycket här just nu,  men jag ska försöka sammanfatta det vikigaste här.

För att kunna styra med radio behöver man en sändare som man kopplar till kameran och en mottagare på respektive blixt. Fram tills alldeles nyligen var man hänvisad till manuell ljusmätning om man vill använda radiotekniken. Det vanligaste var att man hade antingen Pocket Wizard, som ansågs stabila och pålitliga, men är rätt så dyra, eller ElinChromes Skyports, som är betydligt billigare, men mycket mer bräckliga.

I början av 2009 släppte Pocket Wizard en ny version som stöder TTL för Canon (MiniTT1, som man sätter på kameran och FlexTT5 som man kopplar till blixten – fullödig info hittar du här), och kommer så småning om att släppa en version för Nikon. Tyvärr verkar de inte riktigt få ordning på tekniken, för de nya modellerna har fått väldligt mycket kritik. De är dessutom riktigt, riktigt dyra, om man, som jag, är amatör. Scandinavian Photo tar 2650 kr för FlexTT5:en och 2395 kr för MiniTT1.

Radiopopper är ett annat märke som nyligen släppt sändare och mottagare som stöder både ETTL (Canon) och i-TTL (Nikon). De har fått mycket positiv feedback i sitt hemland, och är i sammanhanget billiga . I USA ligger de på 70 dollar styck, vilket är billigare än både Elinchrom och Pocket Wizard. Radiopopper har ännu inte kommit till Sverige, och verkar vara helt slut på lagret i USA. Men den som väntar på nåt gottt…

Fördel: lång räckvidd; man behöver inte tänka så mycket på var man har blixten, och om något skymmer den. Smidigt att komma igång (nåja, relatit, se nedan). Framtidssäkert om man skaffar TTL-stödd radio. Men framförallt – urkul att hålla på med!

Nackdel: DYRT!

Själv använder jag

Jag skaffade mig tidigare i år Elinchroms Skyports, för jag ville komma åt radiotekniken snabbt, utan att lägga för mycket pengar på det. Jag visste ju att ny teknik var på G, och vill avvakta vad som händer med TTL-tekniken, för det är trots allt den som känns mest aktuell.

Och visst är de flimsiga, men jag är ändå jättenöjd med dem. Visst, det är lite knöligt att komma igång och lära sig ställa in manuellt, men absolut inte oöverstigligt, tvärt om. Troligtvis kommer jag att ha nytta av det jag lärt mig när jag går över till nya tekniken. Jag återkommer dock till ljusmätning längre fram.

En sak du ska tänka på om du ska köpa just Elinchroms Skyports är att få med rätt grejjer när du köper dem. Själv var jag dumsnål och beställde av Hegethorns för att de var billigast. Trots att jag ringde dit för att kolla att jag fick med allt, så fick jag ta 3 extra turer till Scandinavian Photo och köpa på mig 4 onödiga grejer innan jag kommit igång. Det du behöver sändare och mottagare, och som inte följer med är:

• en sk pc-kabel  att koppla ihop blixten och blixtsändaren. Köp Pocket Wizard rejäla. Hamas är crap.
• en blixtsko med PC-uttag, om din blixt inte har något sådant (Canon 580EX har det, men 430 ex har det inte)

Sen är det en del annat kul man kan behöva, som ställ till blixten mm, men det kommer i nästa avsnitt.

Här kommer en mycket kortfattad checklista på sånt man behöver. Jag kommer att skriva om dessa uppdelat på några kortare inlägg.

1. Extern blixt eller blixtar: som jag nämnde i del 1 vill man helst ha så kraftfull blixt som möjligt. Ju fler man har desto roligare blir det. Av de bilder som jag hade med i förra inlägget är dock flertalet tagna med bara en blixt. Jag kommer att ta upp vad man ska tänka på när man ska köpa n blixt.
2. Fjärrutlösare: man behöver ju kunna fjärrutlösa sin blixt för att få full kontroll över ljuset. Jag tar upp de olika tekniker och prylar som finns för detta, och dessas för och nackdelar.
3. Prylar att styra ljuset med (skärmar, paraplyer, gels, softboxar, gobos, cookies etc): för att få bästa resultat behöver man kunna diffusera, rikta och färga ljuset. Här finns det utrymme för uppfinningsrikedom!
4. Ljusstativ & bakgrunder: kanske inte det första man köper, men rätt bra att ha.

Jag har säkert glömt något, och uppskattar väldigt mycket att få input via kommentar eller twitter eller annat.

Oftast är det just så behovet av blixt uppstår första gången, eller hur? Man upplever ett behov att tillföra MER ljus än vad man har att tillgå i form av befintlig belysning. I själva verket är just detta scenario det kanske minst intressanta. Man kan göra så ofantligt mycket mer med en blixt än vad jag själv nånsin trott. Här kommer några illustrerade exempel på hur man kan använda ljuset för att öka intressent i bilden:

1. Belysa ett ansiktet och lyfta fram ögon, som annars skulle varit i skugga, få fram finare hudtoner, öka lyster i håret.
2. Skapa dramatiska porträttbelysningar.
3. Belysa detaljer på ett sätt som gör att texturer och reliefer förstärks.
4. Leka med ljuset och ge illussion av motljus, släpljus, punktbelysning, mm.
5. Leka med skuggor.
6. Med fyllnadsblixt kan du få motiv i skuggig förgrund belysta, och samtidigt bibehålla bakgrunden välexponerad.
7. Styra hur bakgrunden ter sig.
8. Lyfta fram färger och göra dem klarare.
9. Jobba med toner i ljuset med hjälp av sk gels. Ett klassiskt porträttexempel är att belysa ditt motiv i förgrunden med varmt ljus, medans bakgrunden görs midnattsblå med hjälp av kamerans vitbalans.
10. Understryka en känsla med hjälp av ljusets kvallitet.
11. Frysa en rörelse.
12. Styra över situationer där det befintliga ljuset ger upphov till svårkontrollerat blandljus.

Lite längre fram kommer jag att återkomma till hur jag jobbat med ljus i dessa bilder, och andra bilder, men först lite mer bakgrund. Jag kommer att ta upp utrustning som krävs, och mindset inför ljussättning innan vi kommer till det praktiska.

Du har säkert hört och sett begreppet ”strobist”. Det engelska ordet låter betydligt mer spännande än ”fotograf som använder blixt”. Det hela går ut på att använda blixt som inte sitter på kameran, och som på ett eller annat sätt (jag återkommer till det) utlöses med fjärrstyrning. Själv ahr jag  i det längsta uppfattat detta som lockande, men svårt, krånglig och dyrt. Det sistnämnda håller kvarstår tyvärr, men så svårt och krångligt tycker jag nog inte det är längre.

Det har dock varit en krokig väg att komma dit jag är idag. Jag har inte lyckats hitta någon ”Blixtfoto för dummies”, utan har fått pussla ihop information från många olika källor. Mycket av den information som finns är på engelska. Jag tänkte därför sammanfatta mina egna erfarenheter i ett antal inlägg här på bloggen. Jag vill dock understryka att jag fortfarande i allra högsta grad är nybörjare, och har en lång resa framför mig.

Innan jag äntligen kommer in på ”varför” ska jag kanske börja med att definiera vad jag menar när jag skriver blixtfoto. I den här, och i kommande artiklar avser jag foto där man som ljuskälla använder små, externa blixtar. Inte hur små som helst, dock. De ska allra minst motsvara prestandan i en Canon 430 EX / Nikon SB 60, och det måste gå att fjärrstyra dem.

1. Blixtar är små
Detta leder vidare till en första anledning att använda sig av blixt. De är relativt små och behändiga att bära med sig, särskilt om man jämför med klassisk studiobelysning. Förgrundsfigurerna inom strobist-rörelsen (det kommer mer om dem i ett senare inlägg) har i många fall sina rötter just här, och hävdar med bestämdhet att man med småblixtar kan göra det mesta som går att göra med studioljus. I och med att de är små, så lämpar de sig alltså perfekt att bära med sig, och för sk. ”on-location”-fotografering. Alltså, i stället för att dina motiv kommer till dig och din studio, så kommer du till motivet.

2. Blixtar är billiga
Eller rättare sagt, relativt billiga. Om man jämför med studiobelysning pratar vi småpengar, men om man ser till en hobbyfotografs budget, så är det, som  med det mesta inom foto, riktigt, riktigt dyrt.

3. Blixt ger dig flexibilitet och ökar din kontroll över ljuset
Hur ofta har man inte skjutit upp en fotosession för att ljuset varit tråkigt eller ”dåligt”? Du som jag letar väl och längtar efter det där speciella mättade ljuset, en solig sen eftermiddag / tidig morgon mm? Om du lär dig hantera blixtfoto, kommer du att skapa fler fototillfällen, utan att du behöver sitta och vänta på ljuset.

4. Med blixt kan du skapa eller understryka stämningar
Du kan använda blixtbelysning för att på ett mer kontrollerat sätt understryka och förtydliga de stämningar som du vill förmedla. Jag kommer att visa exempel på detta längre fram.

5. Blixt ökar din kreativitet och och kanske hitta sin egen stil
Den här punkten är egentligen en sammanfattning av det redan skrivna. Det bästa och antagligen enda sättet att lära sig och utvecklas inom blixtfoto är att själv testa och experimentera med ljus. I och med att man gör det tycker i alla fall jag att jag fått många nya idéer och blivit mer kreativ.  I och med det så hoppas jag att det stämmer, som de säger, att man kommer närmare att hitta sin egen stil och sitt eget uttryck. För allt foto handlar ju faktiskt om ljus, till syvendes och sist.

I nästa inlägg kommer jag att ta upp VAD man måste göra för att lyckas med blixtfoto, därefter kommer ett inlägg om vad man kan göra med en eller flera blixtar.