Det jag fick med mig från båda var tolkningar av bilderna, vilken typ av bilder jag ska jobba vidare med, vad jag inte ska jobba med och varför just de bilderna inte stämmer (vilket stämde ganska väl med min egen känsla), samt metoder för att komma vidare som fotograf och i det långa loppet göra portfolion mycket starkare. Både Nina och JH var inne på att jag ska ta god tid på mig att samla bildmaterial (5 år kanske) och att det är primärt mina självporträtt jag ska jobba vidare med. JH menade att en del av mina naturbilder också är en sorts självporträtt och att jag borde kunna använda dem också.

Förstå vilken kick det här är?! Att bli tagen på allvar av de här fotograferna, var för mig inte helt självklart, till att börja med. Och sen att få den här knuffen, den här hjälpen, den här inspirationen. Jag kan nog faktiskt inte säga så mycket mer, för jag känner mig lite yr i skallen.

Bilden nedan tyckte Nina Korhonen väldigt mycket om

Precis hur kort den ljusa delen av dygnet är blev jag varse igår, när jag skulle fixa mina bilder till Fotosöndag. Jag föredrar att använda så kallat naturligt ljus, för det är minst krångligt, och blir oftast vackrast. Vid halv två, när jag satte igång, började det bli så mörkt att ljuset utifrån inte räckte till. Det var bara att plocka fram blixten. Till min glädje hade jag inte glömt av hur man ljussätter med blixt (som jag knappt använt sen förra vintern), och resultatet blev riktigt bra. Så bra att Pierre frågade om jag hade använt mig av ett fönster med fint mjuk ljus, vilket jag tar som en väldigt fin komplimang! Här är några av bilderna jag tog, som jag inte använde för Fotosöndag. Under bilderna kan den som är intresserad läsa om hur jag fick till det här rent tekniskt.

För att ljussätta använde jag en Canonblixt (Speedlite 540EX II). Blixten satte jag på ett stativ, och jag använde ett litet transparent paraply som jag slog blixten igenom. Stativet med blixten placerar jag så nära mig själv som möjligt. Ju närmare, desto mjukare ljus. För att det här ska funka måste jag förstås ha fjärrutlösare till blixten. Jag använder Elichroms Skyports, som är relativt billiga radiosändare. Det där med fjärrutlösa blixt är en hel vetenskap, som jag skrivit om i ett äldre inlägg.

På andra sidan valde jag att sätta en silverreflexskärm, för att hålla det så enkelt som möjligt. Jag skulle kunna satt en blixt till, dock.

Ungefär så här skulle en skiss kunna se ut, (och längst ner i det här inlägget finns en bild)  fast jag hade blixten på kamerans högersida, och skärmen på vänstra. Dessutom har jag ingen backdrop, utan använder en tapetserad vägg som bakgrund.

Nu ville jag ju utnyttja taklampan som allmänbelysning. Eftersom blixten och taklampan har helt olika ljustemperaturer så sätter jag på ett orange filter på blixten. Om jag var riktigt noggrann skulle jag mätt vitbalansen också, men jag litade på att jag kunde fixa till det i efterbehandlingen, då jag alltid plåtar i raw-format, och det gick bra. Blandade ljustemperaturer är däremot extremt svårt, om ens möjligt, att fixa till i efterbehandlingen, därför är filter att föredra.

Kameran ställde jag in manuellt. Jag testar mig fram här. Slutartiden måste vara under 1/200 sekund, annars får man en mörk rand. I mitt fall körde jag 1/125 sekund. Bländaren och isotalet styr hur mycket ljus man får in från allmänbelysningen. Vill man ha helt mörk bakgrund kan man hålla liten bländare och lågt iso och förlita sig på att bara få ljus från blixten, vilket är ganska effektfullt. I mitt fall satte jag iso till 800 och bländare till f 3.5. Blixten satte jag också manuellt, på 1/64. Jag har inget bättre att komma med än att man får experimentera tills man känner att man behärskar det hela. Man kan lära sig en massa teorier, om hur ljuset faller av etc, men det har jag aldrig orkat. Det har gått ganska snabbt att få intuitiv koll på hur man ska göra, faktiskt.

Jag har förresten också skrivit om

• Varför man ska använda blixt
• Vad man kan göra med blixt
• Vilken typ av blixtar man behöver
• Metoder för att fjärrutlösa blixt (som sagt)
• Tillbehör vid blixtfotografering

Nånstans här tog energin slut. Det här inlägget är väl ett halvhjärtat försök att ta upp tråden…

Om du är intresserad och vill läsa om grunderna, så rekommenderar jag Scott Kelbys 3 böcker Digitalfotgrafi – lär dig proffsfotografernas hemligheter. Fånigt namn, men bra intro till ljussättning.

Inte det sämsta som kunde hända i och för sig, för nu kan jag fila lite till på portfolion. Det kommer den att må bra av. People! Ni har också tid att boka in er på det här!

Dessutom passade jag på att köpa två fotoböcker. Och vad passar då bättre än böcker av de fotografer jag kommer att träffa? ”REWIND the Photographs” av Nina Korhonen blev det, och ”Haunts” av JH Engström.

Idag såg jag annonsen på Facebook, och tänkt what the fuck, varför inte prova. Vad har jag att förlora? Jag fattade mod och anmälde mig. Eftersom jag inte kunde bestämma mig för vem av de tre jag skulle ta, så tog jag både Nina och JH. Jag skulle gärna gå till Anders också, men jag vet inte om jag klarar tre på samma kväll, det kommer att bli tufft nog, tror jag.

Jag är inte helt på det klara med vad jag förväntar mig få ut av det här. Främst ser jag det nog som ytterligare ett tillfälle att få en knuff mot att renodla min stil, eller mitt urval, mitt fokus eller vad man nu kallar det.

En sak är säker, och det är att jag kommer att behöva ägna en del av helgen åt att sätta ihop den här portfolien. Några sjävporträtt lär det ju bli, men sen då?

Sen får jag helt enkelt återkomma och berätta hur det gick, eller hur?

Jag går mer och mer mot att jag vill ha människor i mina foton. Samtidigt är jag inte så himla bra på att övertala folk att vara modeller åt mig. Allt oftare löser jag det här med att ta bilder av mig själv. I början kändes det avigt och en aning narcissistiskt, men med tiden blir det roligare och roligare, mycket beroende på att man blir bättre på både uttryck och teknik ju mer man gör det.

Här kommer några tips på utrustning och metoder:

Utrustning

Kamera: Jag tror att det underlättar att ha en systemkamera, men jag har aldrig testat med kompaktkamera, i ärlighetens namn.

Objektiv: min favorit är 85 mm. Nånstans inom 50-100 bör man hålla sig.

Fjärrutlösare: finns som tillbehör i olika prisklasser till de flesta kameror. Kolla så att den passar just din modell. Själv är jag ruskigt sugen på den här radioutlösaren från Hähnel efter att ha testat några billigare varianter. Det är en fördel om fjärrutlösaren även triggar autofokusen på kameran. De flesta systemkamror ger dig möjlighet att ställa in en utlösingsfördröjning, om man inte vill köpa en fjärrutlösare, men det är inte så smidigt sätt att jobba.

Stativ: köpa stativ är en vetenskap i sig. Köp inte billigt enkelt, kolla vikten på kameran. Risken är att det inte är tillräckligt stabilt annars, och då får du oskarpa bilder.

Reflexskärm använder jag för att få ett finare och jämnare ljus. Jag har köpt ett stativ, vilket underlättar. Låter krångligt men ger ett underbart resultat.

Jag styr ibland kameran med min iPhone och appen DSLR Remote. Vad jag vet finns den bara för Canon och Nikon. Jag kopplar ihop kameran med datorn via usb, sen kan styr jag bländare, skärpa etc från iPhonen. I iPhonen får man live view, så att man kan förhandsgranska hur bilden kommer att se ut. Mycket smidigt. Kan var lite knvigt att få igång och dyrt om man inte redan har utrustningen…

Metod

1. Jag väljer bakgrund som är enhetlig. Vit eller svart vägg, t.ex.
2. Jag sätter kameran på stativ och placerar den ofta så att jag får titta upp en aning mot den. Det öppnar upp ögonen.
3. Ibland sitter jag, ibland står jag. Jag tycker man får bäst hållning om man sitter längst ut på stolkanten.
4. Ofta sitter jag i profil, och vänder överkroppen mot kameran. Då hamnar axlarna lite mer diagonalt, och om man är lite bred ger detta ett lite slankare intryck. Rakt framifrån ser gärna ut som ”mugshots”.
5. Att välja bländare kan vara lite knivigt, man får testa sig fram. Porträtt ska helst vara skarpa från näsa till öga, minst, så det går inte att välja för stor bländare. Med mitt favoritobjektiv, 85 mm,  väljer jag ofta bländare 8, eller mindra. Om avståndet mellan mig och kameran är 1,3 meter får jag ett skärpedjup på 7 cm, vilket är ganska lagom, tycker jag. Med Dofmaster kan man beräkna skärpedjup. Jag låter kameran välja tid.
6. Med min fjärrutlösare kan jag styra fokuseringen. Det gäller att hitta en fokusmätmetod som funkar. Kolla handboken till kameran om du vet hur du ska göra.
7. Jag ställer in utlösningfördröjning (se handbok) på ca 2 sekunder, så har du tid att ”rätta till” händer och uttryck.
8. (Om du enbart använder kamerans utlösingsfördröjning kommer du att behöva ställa in fokus manuellt. Plocka fram måttband och mät, eller sätt nån pryl där du tror dina ögon kommer att hamna och justera fokuseringen efter denna.)
9. Sen sätter jag igång att trycka av testbilder. Jag kollar, och justera skärpa, exponering mm. Ofta behöver jag vrida på reflexskärmen så att ljuset faller som jag vill ha det. Det blir MÅNGA bilder för att bli nöjd med en eller två.
10. Jag försöker testa olika ansiktsuttryck. Jag använder ofta bilder, musik eller filmer som jag lyssnar på samtidigt som jag plåtar. Beroende på vilket uttryck jag är ute efter är det glatt, sexigt, sorgset.

Mitt viktigaste tips: Ha tålamod. Varje plåtning jag gör tar ca 2-3 timmar i plåtande och ytterligare en stund i efterbearbetning. Trots att jag är ganska van.

Den här kursen gav så väldigt mycket på så många olika plan. För mig fick den en massa pusselbitar att falla på plats, jag fick ökat självförtroende, jag fick inspiration och kraft att jobba vidare. Inte nog med det. Jag märkte redan idag att Görans workshopledarstill och oräddhet smittade av sig på mitt eget workshopledarskap. Bara en sån sak!

Det jag gillar med Göran är nog just främst hans oräddhet, i kombination med generositet och integritet. Han ställer de jobbiga frågorna, ger sig inte med de enkla svaren, petar och petar. Han pekar inte åt ett specifikt håll, han ger verktygen för att hitta din egen väg. Att gå den här kursen har inte varit helt olikt att gå i terapi. Gruppterapi. Jag saknar det redan.

Jag tycker enormt mycket om Görans  förmåga att förmedla intellektuella modeller utan att bli tungrott akademiskt analytisk för sakens egen skull. Modeller som man ganska enkelt kan tillämpa på sitt eget fotograferande eller sin egen personlighet, och som hjälper en att utvecklas. Som hjälper en att komma underfund med vem man är.

Mycket av det här kan man ta del av om man följer Bildradion, läser Görans krönikor i ”Kamera och Bild” eller går distanskursen ”Visuell kommunikation” på Högskolan i Jönköping. Face to face ger förstås en ytterligare dimension som inte går att överskatta, vilket jag hoppas framgår här.

Självklart rekommenderar jag kursen varmt  (eller någon annan kurs med Göran). Jag skulle dessutom vilja säga så här. Nästa gång du funderar på att köpa utrustning så tycker jag att du ska ta dig en rejäl funderare på om inte det en bättre investering att satsa på en kurs eller en workshop!

Här är de bilder jag jobbat med under kursen. Klicka på dem för att göra dem större!

Det är ju den tiden på året, kanske till och med lite sent, men här kommer i alla fall min tillbakablick över 2010. Eller mina, rättare sagt, för jag har valt att dela upp den i 6 tematiska delar: nattbilder, porträtt, självporträtt, resa, natur, stads- & gatubilder. Under året har jag ju, som många säkert vet, jobbat med ett 365-projekt, dvs en bild om dagen. Det är just inom nämnda områden jag tagit de flesta, och de bästa bilderna under 2009.  På min projektblogg kommer jag att göra en utvärdering av hur  365-projekt gått. Ett av resultaten har varit att jag snävat in mina intresseområde en aning. Om än kanske inte tillräckligt.

Jag börjar med nattbilder, eftersom tänker passa på att svara på en fråga från en läsare hur jag gör för att få skarpa nattbilder utan brus.

För det första är jag lyckligt lottad nog att ha en kamera som klarar höga isotal utan att tillföra störande brus. Jag kan ofta fotografera upp till iso 1600, utan att bruset blir alltför påtagligt, vilket innebär att mina nattbilder ofta är tagna på frihand. Om man inte har en kamera som är så bra på att hantera brus, så kan man ändå få fina nattbilder. Här kommer några enkla tips:

1. Använd stativ och fjärrutlösare (alternativt tidsutlösning). Stäng av eventuell bildstabilisering om ditt objektiv har sån. Nu kan du sätta ner isotalet (gärna till 200 iso, eller tom lägre), trots att du använder liten bländare.
2. Rätt exponering är a och o. Underexponerar du och vill lätta upp kommer bruset som ett brev på posten. Du kommer att upptäcka att automatiken på kameran inte funkar alls. Använd i stället bländarförval (eller manuell)  och experimentera med över och underexponering. Testa olika varianter av exponeringar. Mina bilder är ofta tagna med bländare 16 (förvandlar ljuskällor till stjärnor) och 30 sekunders exponering, men det finns inga bra regler här, du måste testa dig fram. Lita inte på kamerans skärm, den kommer troligen att visa en alldeles för ljus variant av din bild.
3. Bäst bilder får du inte på natten, utan vid skymning och gryning, när himlen inte är kolsvart, utan djupblå.
4. Fotografera i RAW, så har du lite mer att jobba med om exponeringen inte är ”dead on”  och du kan även justera vitbalans i efterhand, vilket du inte kan annars.
5. Fler tips kan du läsa på  http://www.paulpolitis.com/night_photography_tutorial.asp

Om bilderna fortfarande blir brusiga finns insticksprogram till Photoshop som reducerar brus. Nackdelen med dessa är dock att de visserligen tar bort bruset, men ju mer man brusreducerar, desto mer detaljer i bilden går förlorade. Jag har använt ett program som heter Noise Ninja, som jag tycker är bra. Jag har dock inte använt det särskilt mycket senaste året.

Här är några av mina bästa nattbilder från 2009:

http://www.merantusenord.se/2010/01/06/tillbakablickar-2009-del-2-av-6-%E2%80%93-portratt/

• Nattbilder (denna)
• Porträtt
• Gatufoto
• Natur
• Självporträtt
• Resa

Blixtljusspridare

Paraplyer och softboxar
Paraplyer och softboxar används för att sprida ljuset och göra det mjukare, samt för att styra det. Paraplyer kan man antingen slå blixten igenom (som på bilden nedan) eller studsa mot. Paraplyer är betydligt billigare än softboxar, men man kan inte styra ljuset lika effektivt med dem, om man t.ex. vill lägga blixten väldigt exakt. Generellt kan man säga att paraplyet eller softboxen måste vara lika stor som ditt motiv för att få ett snyggt, mjukt ljus.

Blixtbouncer, Lightspere etc
Det räcker alltså inte (som reklamen gör gällande) att sätta på en liten blixtbouncer, eller en lite större Lightsphere eller liknande. Båda dessa är utmärkta att använda tillsammans med paraply, eller när man slår blixten i tak eller väggar, för att på så sätt mjuka upp ljuset. De stjäl förstås en del ljus så det gäller att taket inte är för högt.  Att använda en ensam liten softbox ger oftast inte heller önskat resultat, utan man behöver nog flera för att uppnå resultat.

Skärmar
Man kan använda skärmar föra att fånga upp blixtljuset på den sida man inte har blixt (se bild nedan). De billigaste och vanligaste har silver på ena sidan och är vita på andra. Det finns också transparanta skärmar som man kan använda för att slå blixten igenom i stället för paraply. Då behöver man en hållare (se belysningsställ nedan) eller en kompis. Det fiffiga med just skärmar är att man kan använda dem för att skapa mjukt ljus utomhus när det är hård sol, genom att skugga motivet med dem.

Man klarar sig ganska långt med bara en blixt genom att använda just en reflexskärm (se bild nedan)

Resten

Belysningställ
När inte blixten sitter på kameran måste den sitta nån annanstans. Ett vanligt stativ funkar, men de är tyngre, mindre smidiga och dyrare än ett sk belysningsstativ. Själv köpte jag det billigaste som fanns, Dörr på Cyberphoto, för 395 kr, men känner mig begränsad av att minimihöjden är ca 1 meter (för högt), och att det är skrymmande även när det är ihopfällt, dvs. svårt att ta med sig. Till belysningsstället kan man skaffa armar för att hålla skärmarna (se bild). Man måste dessutom köpa till en monteringsandordning. Här bör du fråga när du köper för det finns olika varianter, och be att få visat för dig hur de monteras, för det finns ingen bruksanvisning och det är minst sagt svårt.

Stativ
Behövs oftast inte när man blixtfotar, om man inte ska ta självporträtt, för då är det ju lämpligt.

Gels
Gels är färgade filter som man sätter på blixten för att a) komma åt blandljus, dvs när man har ljuskällor med färgtemperaturer som är andra än blixten, t.ex. lysrör. Såna krockar kan man inte ens rätta i photoshop  b) Färga bakgrunden. Mer om det längre fram.

Gobos, snoots, honeycombs och mycket mer
Gobos, snoots, honeycombs och mycket mer är alla verktyg för att styra och kontrollera ljuset. Det är dock överkurs, men det kommer lite mer om detta längre fram.

Det här är min egen enkla set up:

3 huvudtekniker för fjärrstyrning

Som jag tidigare påpekat är alltså en av förutsättningarna för att lyckas med att skapa en ljussättning som känns naturlig att man inte har blixten på kameran. När blixten inte sitter på kameran behöver man förstås kunna fjärrstyra den. Här finns det finns tre huvudtekniker för att fjärrstyra en (eller flera) blixt(ar): man kan använda 1 ) kabel, 2) optisk teknik ellet 3) radioteknik. I stigande kostnadsordning.

I samband med att man tar ställning till vilken teknik man ska välja måste man fundera på om man kan tänka sig att lära sig jobba med manuell mätning och inställning eller om man använda automatik för ljusmätning. Det senare heter TTL, eller Through The Lens, (numera E-TTL för Canon, och i-TTL för Nikon). Det är just här det blir en kostnadfråga, för automatik är ganska mycket dyrare än manuell, som föresten inte alls är så svårt som det låter.

Nedan ska jag gå igenom de 3 olika teknierna, vad de innebär och vilka prylar som finns.

1. Kabel

Det allra enklaste och billigaste sättet är att använda kabel. Om man ska få tillgång till TTL-automatik skaffar man en TTL-förlängningskabel. De kostar från 500 kr och uppåt, beroende på om man vill ha märkeskabel eller inte. Hos Cyberphoto kan du köpa en Dörr för det priset, medan Canons egen (som är 50 cm kortare) kostar nästan 800 kr. För den som kan tänka sig köra manuellt är det förmodligen betydlrigt billigare, med t.ex. Hamas sk PC-kablar. Det här har jag inte testat själv så jag avstår från att skriva om detta. Det jag kan säga är att kablar är extremt oflexibelt sätt att jobba, och vi lämnar den tekniken där.

Fördel: relativt billigt.

Nackdel: trassligt att hålla reda på sladdar, särskilt om man vill ha flera blixtar. TTL-sladdarna är oftast korta, max 140 cm.

2. Optisk styrning

Optisk styrning kan vara antingen infrarött ljus eller pulserande förblixt. Med båda metoderna är det ljussignal som styr blixten, och båda metoderna ger möjlighet att använda TTL-automatiken. Nikons lite dyrare kamror (från d90 och uppåt) har inbyggt stöd för optisk utlösning (deras sk Creative Lighting System), likaså Canons nya 7d. På en Canonkamera och på andra märken behöver man antingen ha en extern blixt som kan göra jobbet, eller en IR-sändare. Jag tycker det senare är att föredra eftersom man inte vill ha blixten på kameran. Vill man ändå använda en blixt för att styra andra blixtar, måste man, som jag skrev i förra avsnittet, kolla att blixten klarar detta. Av Canons blixtar är det t.ex. bara den största, 580 EX som kan vara master och styra andra blixtar.

Fördel: fortfarande relativt billigt.

Nackdel: optiska styrning har ganska kort räckvidd. De olika sändarna och mottagarna måste se varandra. Utomhus, eller om man är i olika rum när man är inomhus, så kan man får problem med räckvidden ganska snabbt. Dessutom är IR-tekniken ordentligt föråldrad, och håller på de flesta områden på att ersättas av andra tekniker, som t.ex. blåtand.

3. Radiostyrning

Det här är den metod som jag personligen föredrar. Den här tekniken förtjänar egentligen ett eget inlägg särskilt som det händer så mycket här just nu,  men jag ska försöka sammanfatta det vikigaste här.

För att kunna styra med radio behöver man en sändare som man kopplar till kameran och en mottagare på respektive blixt. Fram tills alldeles nyligen var man hänvisad till manuell ljusmätning om man vill använda radiotekniken. Det vanligaste var att man hade antingen Pocket Wizard, som ansågs stabila och pålitliga, men är rätt så dyra, eller ElinChromes Skyports, som är betydligt billigare, men mycket mer bräckliga.

I början av 2009 släppte Pocket Wizard en ny version som stöder TTL för Canon (MiniTT1, som man sätter på kameran och FlexTT5 som man kopplar till blixten – fullödig info hittar du här), och kommer så småning om att släppa en version för Nikon. Tyvärr verkar de inte riktigt få ordning på tekniken, för de nya modellerna har fått väldligt mycket kritik. De är dessutom riktigt, riktigt dyra, om man, som jag, är amatör. Scandinavian Photo tar 2650 kr för FlexTT5:en och 2395 kr för MiniTT1.

Radiopopper är ett annat märke som nyligen släppt sändare och mottagare som stöder både ETTL (Canon) och i-TTL (Nikon). De har fått mycket positiv feedback i sitt hemland, och är i sammanhanget billiga . I USA ligger de på 70 dollar styck, vilket är billigare än både Elinchrom och Pocket Wizard. Radiopopper har ännu inte kommit till Sverige, och verkar vara helt slut på lagret i USA. Men den som väntar på nåt gottt…

Fördel: lång räckvidd; man behöver inte tänka så mycket på var man har blixten, och om något skymmer den. Smidigt att komma igång (nåja, relatit, se nedan). Framtidssäkert om man skaffar TTL-stödd radio. Men framförallt – urkul att hålla på med!

Nackdel: DYRT!

Själv använder jag

Jag skaffade mig tidigare i år Elinchroms Skyports, för jag ville komma åt radiotekniken snabbt, utan att lägga för mycket pengar på det. Jag visste ju att ny teknik var på G, och vill avvakta vad som händer med TTL-tekniken, för det är trots allt den som känns mest aktuell.

Och visst är de flimsiga, men jag är ändå jättenöjd med dem. Visst, det är lite knöligt att komma igång och lära sig ställa in manuellt, men absolut inte oöverstigligt, tvärt om. Troligtvis kommer jag att ha nytta av det jag lärt mig när jag går över till nya tekniken. Jag återkommer dock till ljusmätning längre fram.

En sak du ska tänka på om du ska köpa just Elinchroms Skyports är att få med rätt grejjer när du köper dem. Själv var jag dumsnål och beställde av Hegethorns för att de var billigast. Trots att jag ringde dit för att kolla att jag fick med allt, så fick jag ta 3 extra turer till Scandinavian Photo och köpa på mig 4 onödiga grejer innan jag kommit igång. Det du behöver sändare och mottagare, och som inte följer med är:

• en sk pc-kabel  att koppla ihop blixten och blixtsändaren. Köp Pocket Wizard rejäla. Hamas är crap.
• en blixtsko med PC-uttag, om din blixt inte har något sådant (Canon 580EX har det, men 430 ex har det inte)

Sen är det en del annat kul man kan behöva, som ställ till blixten mm, men det kommer i nästa avsnitt.