I ärlighetens namn så ger jag inte fotosidan tillräckligt mycket uppmärksamhet och kärlek, men jag har nog ändå kommit fram till att det är ett ganska bra ställe att exponera sina bilder. Det är dock ganska bra, tror jag, att ha nån sorts linje och tänk med sina bilder innan man lägger upp dem…

LOST (Coldplay)

Just because I’m losing
Doesn’t mean I’m lost
Doesn’t mean I’ll stop
Doesn’t mean I will cross

Just because I’m hurting
Doesn’t mean I’m hurt
Doesn’t mean I didn’t get what I deserve
No better and no worse

I just got lost
Every river that I’ve tried to cross
And every door I ever tried was locked
Ooh-Oh, And I’m just waiting till the shine wears off…

You might be a big fish
In a little pond
Doesn’t mean you’ve won
‘Cause along may come
A bigger one

And you’ll be lost
Every river that you tried to cross
Every gun you ever held went off
Ooh-Oh, And I’m just waiting till the firing stops
Ooh-Oh, And I’m just waiting till the shine wears off
Ooh-Oh, And I’m just waiting till the shine wears off
Ooh-Oh, And I’m just waiting till the shine wears off

Jag har fortsatt utvecklats som fotograf, mycket tack vare enormt duktiga lärare som Stefan F Lindberg och Göran Segeholm. Den portfoliovisning jag gjorde för nån vecka sen med Nina Korhonen och JH Engström hjälpte mig att veta vad jag ska fokusera på under 2011 och förhoppningsvis längre fram än så.

Min ambition för 2011 är att fortsätta med självporträtt i en eller annan form, samtidigt som jag kommer att ta på mig färre uppdrag. 2011 är inte året jag tar klivet och blir yrkesfotograf. Just nu är jag väldigt tveksam till om jag nånsin kommer att ta det klivet. Så tänker jag ta tillvara min passion för foto.

Om en liten stund ska vi äta jullunch, sen blir det julklappsutdelning så småningom. För första gången på många år tror jag inte det blir några fotoklappar i år, men jag kan ha fel. Men jag blir inte ledsen om det skulle vara så. Prylarna vi ger varandra är verkligen inte huvudsaken. Huvudsaken är att få vara tillsammans med de man älskar.

Precis hur kort den ljusa delen av dygnet är blev jag varse igår, när jag skulle fixa mina bilder till Fotosöndag. Jag föredrar att använda så kallat naturligt ljus, för det är minst krångligt, och blir oftast vackrast. Vid halv två, när jag satte igång, började det bli så mörkt att ljuset utifrån inte räckte till. Det var bara att plocka fram blixten. Till min glädje hade jag inte glömt av hur man ljussätter med blixt (som jag knappt använt sen förra vintern), och resultatet blev riktigt bra. Så bra att Pierre frågade om jag hade använt mig av ett fönster med fint mjuk ljus, vilket jag tar som en väldigt fin komplimang! Här är några av bilderna jag tog, som jag inte använde för Fotosöndag. Under bilderna kan den som är intresserad läsa om hur jag fick till det här rent tekniskt.

För att ljussätta använde jag en Canonblixt (Speedlite 540EX II). Blixten satte jag på ett stativ, och jag använde ett litet transparent paraply som jag slog blixten igenom. Stativet med blixten placerar jag så nära mig själv som möjligt. Ju närmare, desto mjukare ljus. För att det här ska funka måste jag förstås ha fjärrutlösare till blixten. Jag använder Elichroms Skyports, som är relativt billiga radiosändare. Det där med fjärrutlösa blixt är en hel vetenskap, som jag skrivit om i ett äldre inlägg.

På andra sidan valde jag att sätta en silverreflexskärm, för att hålla det så enkelt som möjligt. Jag skulle kunna satt en blixt till, dock.

Ungefär så här skulle en skiss kunna se ut, (och längst ner i det här inlägget finns en bild)  fast jag hade blixten på kamerans högersida, och skärmen på vänstra. Dessutom har jag ingen backdrop, utan använder en tapetserad vägg som bakgrund.

Nu ville jag ju utnyttja taklampan som allmänbelysning. Eftersom blixten och taklampan har helt olika ljustemperaturer så sätter jag på ett orange filter på blixten. Om jag var riktigt noggrann skulle jag mätt vitbalansen också, men jag litade på att jag kunde fixa till det i efterbehandlingen, då jag alltid plåtar i raw-format, och det gick bra. Blandade ljustemperaturer är däremot extremt svårt, om ens möjligt, att fixa till i efterbehandlingen, därför är filter att föredra.

Kameran ställde jag in manuellt. Jag testar mig fram här. Slutartiden måste vara under 1/200 sekund, annars får man en mörk rand. I mitt fall körde jag 1/125 sekund. Bländaren och isotalet styr hur mycket ljus man får in från allmänbelysningen. Vill man ha helt mörk bakgrund kan man hålla liten bländare och lågt iso och förlita sig på att bara få ljus från blixten, vilket är ganska effektfullt. I mitt fall satte jag iso till 800 och bländare till f 3.5. Blixten satte jag också manuellt, på 1/64. Jag har inget bättre att komma med än att man får experimentera tills man känner att man behärskar det hela. Man kan lära sig en massa teorier, om hur ljuset faller av etc, men det har jag aldrig orkat. Det har gått ganska snabbt att få intuitiv koll på hur man ska göra, faktiskt.

Jag har förresten också skrivit om

• Varför man ska använda blixt
• Vad man kan göra med blixt
• Vilken typ av blixtar man behöver
• Metoder för att fjärrutlösa blixt (som sagt)
• Tillbehör vid blixtfotografering

Nånstans här tog energin slut. Det här inlägget är väl ett halvhjärtat försök att ta upp tråden…

Om du är intresserad och vill läsa om grunderna, så rekommenderar jag Scott Kelbys 3 böcker Digitalfotgrafi – lär dig proffsfotografernas hemligheter. Fånigt namn, men bra intro till ljussättning.

Framför allt tycker jag att gatufoto kräver en personlighet som jag inte känner att jag kan vara. För mig är smygfoto inte ett alternativ. Jag vill vara öppen med att jag plåtar. Man behöver inte alltid be om lov, men att ta bilder på håll med tele är inte okej i min bok. Då blir det lite jobbigt när man inte alltid riktigt har modet att närma sig okända människor. Det blev ju inte bättre heller av att jag råkade ut för en väldigt otäck händelse förra året. Det här kan man ju jobba med, men det har jag just inte lust med, det finns så mycket annat som lockar.

Ändå så blir det då och då en och annan gatubild, ibland från Stockholm, ibland från när jag är ute och reser. Här är några från vår helg i Barcelona. Inte urtrista i mina ögon

Varje gång jag besöker Barcelona försöker jag få tid att besöka det här huset. Det är en pavilliong byggd för världsutställningen 1929 i Barcelona av arkitekten Mies van der Rohe. Stolarna heter just Barcelona, och är fantastiskt vackra.

Mies van der Rohe är inte helt oväntat pappa till aforismerna ”less is more” and ”God is in the details”, om man får tro Wikipedia.

En sak som jag funderade på var om jag skulle våga ha med mig kameran. Stan har ju ett rätt skamfilat rykte när det gäller stölder, och förra gången jag var där var vi nära att bli av med väskan med pass och kamera. Som tur var bestämde jag mig för att ändå ta med den. Jag satte på mitt minsta objektiv, 35 mm 2.0, och höll noggrann uppsikt, samt lät förstås bli att ta ut den på natten. Utöver en del blickar och kommentarer så gick det alldeles utmärkt, och jag är glad att jag tog den med mig.