VARFÖR: Sömn var veckans tema och det är  ju relativt enkelt att gestalta, men grymt svårt att göra intressant, tycker jag. Den här bilden har nåt. Jag kan bara inte säga vad…

HUR: En blixt, till höger om kameran, alla inställningar manuella, både blixt och kamera. Silverreflexskärm till vänster. CTO-filter på blixten, för att matcha lampan i taket och slippa blandljus. 50 mm objektiv på f 1.4. Fjärrutlösare.

1. Newness
2. Cold
3. Breakfast
4. Macro
5. Tired
6. Sleep (denna vecka)
   

Tired

VARFÖR: Jag är seriöst morgontrött. Det tar en stund för mig att vakna. Det ville jag fånga i de här bilderna. Att de blev två var nog mest av estetiska skäl, att och jag tyckte att budskapet blev starkare med de två tillsammans. Särskilt vacker är man ju inte när man är nyvaken, men det behöver man ju inte vara hela tiden, tycker jag.

HUR: Båda bilderna är tagna i lampljus. Min Canon EOS 5dMII håller jag på frihand, emot mig. På den sitter ett 50 mm objektiv med bländare f 1.4. Exponering 1/40 sekund. ISO 32 i den svartvita, 2000 i färgbilden . Efterbehandling i Photoshop (som alltid).

1. Cold, Breakfast och Macro
2. Denna vecka.
   

Jag kommer att lägga upp bilderna i ett fotoalbum på min Facebooksida (gilla mig!) och kanske ibland här på bloggen.

Eftersom starten var vecka 1, så har jag några bilder att komma ikapp med. De första fyra temana har varit Newness, Cold, Breakfast och Macro. Det första temat, Newness, får jag återkomma med – jag har inte en aning om vad jag ska göra, har du nån idé, kommentera gärna – men här kommer de andra tre:

Cold

VARFÖR: Jag ville ha en bild som gick utanför de uppenbara sätten att illustrera kyla. I stället låter jag tonerna i bilden och uttrycket representera begreppet. Har jag lyckats? Det är upp till betraktaren att bedöma, som alltid i foto.

HUR: En blixt, till höger om kameran, alla inställningar manuella, både blixt och kamera. Silverreflexskärm till vänster. CTO-filter på blixten, för att matcha lampan i taket och slippa blandljus. 50 mm objektiv på f 1.4. Fjärrutlösare med fördröjning på några sekunder.

Breakfast

VARFÖR: Hur intressant kan en frukost bli? Det här är första bilden jag tog, och kameran var helt galet inställd. Det här är den enda bilden som har nåt som helst intresse, så jag bestämde mig för att använda den. Min frukost består föresten alltid av ägg, fil med nötter, kaffe, tidning och några piller.

HUR: Jag hade gjort kardinalfelet att inte återställa kameran från föregående dags plåtning, så den var inställd på iso 400, bländare f 22, vilket gav en exponeringstid på 2 sekunder. På tok för lång tid för att inte få skakningsoskärpa och annat elände. Objektivet var 35 mm f 2.o.

Macro

VARFÖR: Klassisk blom- eller insektsmakro talar inte så mycket till mig, så jag tänkte testa mitt macroobjektiv till något annorlunda. Det gjorde jag i och för sig i de här bilderna också.

HUR: En blixt, till höger om kameran, alla inställningar manuella, både blixt och kamera. Silverreflexskärm till vänster. CTO-filter på blixten, för att matcha lampan i taket och slippa blandljus. 50 mm objektiv på f 1.4. Fjärrutlösare med fördröjning på några sekunder.

Lite kort om mig först. Jobbar idag som säljare på Mogul, ett it-konsultföretag inom webblösningar, men är på väg mot egen verksamhet under hösten. Stina jobbade ju också på Mogul tidigare, det var här vi träffades första gången. Och nu deltar vi båda i en fantastisk fotokurs under Stefan F Lindbergs ledning hela det här året. Vi fotograferar under det övergripande temat ”Människan” och var och en av oss kursdeltagare, vi är tretton entusiastiska fotointresserade personer, har sen valt ut ett eget tema eller projekt under huvudtemat.

Jag fotograferade mycket under 70- och 80-talet, oftast dia, och oftast endast vid semestrar och andra speciella tillfällen. Men det hände också att jag låg på magen och försökte fånga blommor och andra kryp med mellanringar monterade på min Konica systemkamera.

Ölandstoken blommar på landet

Hösten 2007 slog jag till och köpte min första digitala systemkamera, en Canon EOS 400D, efter att ha klämt och känt på min systerdotters systemkamera varje gång hon hälsade på oss. Och det beslutet blev början på en ny resa! Fotointresset vaknade till liv ordentligt och jag har sen dess gått ett antal kurser och läst en hel del böcker och tidningar för att utveckla mitt fotograferande.

Jag är väl framförallt en naturfotograf, titta gärna in på min hemsida, www.evanlimi.se, så ser du lite typiska bilder av mig. Men jag tycker mer och mer att bra bilder på människor kan vara mycket intressantare. Bra bilder på människor som varit med om något speciellt kan suga tag i mig. Gillar speciellt Paul Hansens, DN-fotografens, fotoreportage där han under en längre tid följt personer och på ett varmt och beskrivande sätt beskriver olika livsöden, i bild och text.

Och med Stefan F Lindberg som lärare förstod jag att det skulle bli en utvecklande och givande kurs, så jag hängde på!

En typisk Bauersk naturbild. Kl. 04.15 i en vik på Utö.

Vad skulle jag nu välja för delprojekt under  huvudtemat ”Människan”? Efter lite funderande blev ju valet helt självklart. Min Pappa förstås! Han är 89 år (eller 90 när du läser det här, han fyller nämligen 90 år den 23 juni i år).

Pappa, med inriktning på hans livslust och hans stora umgänge med släkt och vänner, är det perfekta temat kände jag. Jag vill visa att han är en härlig Pappa, en trofast vän till mig och alla i hans närhet, att han har ett stort hjärta med tid över till oss alla. Och att han har en livserfarenhet och en kunskap som vi alla får ta del av. Han är min idol.

Min plan var att bilderna skulle fånga Pappa  i olika situationer och sinnesstämningar, och tillsammans med olika människor, både släkt och vänner (kanske att jag skulle med på någon bild också). Såg framför mig lite lätt dämpade färger för att få en behaglig färg- och ljusskala.

Jag och Pappa i hans Volvo 745 från 1987 (som han fått av mig). Ja, han kör fortfarande bil! Och bra också.

Projektet skulle ju förstås också resultera i ett antal bilder i vår projektgemensamma bok. Och min plan var, och är fortfarande, även att ta fram en egen hyllningsbok om Pappa.

Lite kort om kursupplägget. Vi är alltså tretton fotoentusiaster som valt varsitt projekt att jobba med. Vi fotograferar och träffas sen i en mindre grupp (halva gruppen), utan Stefan, och tittar på ett urval av varandras bilder. Här får vi då kommentarer och återkoppling från kurskamraterna, perfekt!

Sen har vi en träff där Stefan är med och vi diskuterar och kommenterar återigen bilderna. Och då gäller det att suga i sig! Stefan är en fantastiskt bra lärare och ”bildläsare”, han ger kommentarer och förslag på alternativa sätt att skapa bilderna för att öka intresset hos betraktaren. Han vill gärna att bilden inte ska vara för tydlig, det ska finnas något för betraktaren att upptäcka eller tolka i bilden, känslomässigt eller visuellt.

Sagt och gjort, vi drog igång kursen i januari och jag visade upp mina första bilder i slutet av januari.

Pappa i vardagsrummet i lägenheten i Vällingby. Hela familjen flyttade in där när jag var 3 månader gammal. Pappa bor nu  ensam kvar där.

Det en en typisk bild från mina första fototillfällen. Rakt på, normalperspektiv, lite dokumentärt och reportagemässigt, tagen med  zoomobjektiv med liten bländaröppning vilket ju ger skärpa i hela rummet. Ungefär den typen av bild som jag hade sett framför mig och den typen av bild som jag dittills oftast tagit på människor. Och bilder som jag själv tyckte skulle fungera bra (och de skulle de säkert, för mig och mina närmaste …).

Men Stefan och vännerna på kursen tyckte att borde kunna åstadkomma bättre … och annorlunda … och intressantare … och mer spännande …

För mycket. Vad ska vi titta på. Styr betraktarens blick mer. Berätta mindre. Rensa bildrummet. Mer subjektivt.

Så lät återkopplingen. Jag antecknade och sög i mig och drog igång nästa fototillfälle. Nu med en ljusstark normal och en ljusstark vidvinkel, för att kunna få lite mer oskärpa på önskade delar. (Den ljusstarka vidvinkeln köpte jag förresten begagnad av Stina, tack!).

Pappa med bilder på alla sina bilar.

Bättre men fortfarande liter för beskrivande. Försök att hitta känslan och psykologin. Och hitta något som betraktaren kan upptäcka eller fundera över.  Fundera också på vad du vill visa, vad är din vision med projektet? Det var några av kommentarerna jag fick från kurskamraterna och Stefan.

I en verkstad på Tyska Botten, i Ängby.

Stefan började fråga lite om min Pappa. Och jag berättade för honom om hur han är. Det är svårt att fånga det i bild, sa Stefan. Du måste fundera över hur hans dag ser ut. Vad gör han på morgonen, eftermiddagen, kvällen? Vad tycker du är intressantast, vad har påverkat dig mest? Du kan inte skildra allting, välj istället ut situationer och händelser som är intressanta för dig. Försök att hitta stämningen i hans dagar och hans liv.

Och variera perspektivet. Fågelperspektiv för att frigöra ytor, grodperspektiv för att göra uttrycket nytt och mer spännande.

Och variera avståndet. Helfigur, halvporträtt, närbild, detalj.  Och i miljöer som skapar associationer till vem din Pappa är och vad som intresserar honom.

Och hitta symboler som du förknippar med din Pappa.

Och … och … och …

Pappa rakar sig, alltid med rakhyvel. Jag har alltid gillat hans skäggstubb, han ser så tuff ut då. Och jag har alltid beundrat hans sätt att så snabbt och snyggt raka sig med en hyvel.Frigör former genom att ändratill fågelperspektivet var ett råd. Ja, verkligen!

De här mötena med Stefan,och återkopplingen från honom och övriga kursdeltagare, är otroligt stimulerande och utvecklandeför mig! Men man måste ha ett öppet sinne och det gällde att efteråt fundera på vilken återkoppling och vilka råd jag fått. Och titta igenom de tidigare bilderna igen. Och kanske,  eller snarare oftast, eller var det alltid … tycka att, ja, de hade nog rätt. Men visst, ibland tyckte jag nog på själva mötet kanske inte så … alltid …

Men det är ju som med allting, hårt arbete ger resultat. Eller som Ingemar Stenmark sa när han återigen hade vunnit ett slalomåk med en tiondels sekund och TV-reportern inledde intervjun med: ”Det är otroligt vilken tur du har Ingemar, nu vann du med en tiondels sekund igen!”
”Jo”, sa Ingemar, ”visst är det konstigt, ju mer jag tränar ju mer tur har jag … !”

Och när jag provade de nya råden jag fått, och tittade på bilderna efteråt, kände jag att det blev intressantare och intressantare. En häftig känsla!

Kedjan, en symbol för Pappas stora intresse, att meka med alla slags motorer. Bilar, båtar, gräsklippare, … . Och i lite grodperspektiv, liter mer spännande, eller hur?

Pappa i sin typiska ”mekarskor”. Kanske den viktigaste symbolen.

När jag visade den här bilden för min fru, hon som inte brukar vara speciellt förtjust i ”konstiga” bilder, sa hon:

-        Vilken härlig bild på din Pappa!

Oj, tänkte jag! Men sen la hon till:

-        Jag ser min Morfar också!

Och då kände jag att jag hade lyckats! Det var ett stort steg för mig med hennes kommentarer. Hon kunde se min Pappa tydligt med en bild på hans skor, men hon såg också sin Morfar, som hon älskade så. Då borde den enkla bilden kunna skapa liknande känslomässiga  kopplingar hos andra betraktare, vilken underbar upptäckt! Att jag, med mina bilder, skulle kunna skapa sådana kopplingar och känslor hos en betraktare.

Den upptäckten ska jag nu försöka bygga vidare på. Att hitta symboler och stämningar i mina bilder som ger något mer till betraktaren. Det är inte lätt, men med mycket träning och stöd från Stefan och kurskamrater, som Stina!, ska jag ta några steg till i år!

Inför ”halvtid” i kursen gjorde var och en en presentation av sitt projekt så långt. Så här blev min ”halvtids-presentation (högerklicka på länken och välj ”spara länk som” om du inte får upp dokumentet när du klickar på länken).

Därmed tackar jag för mig. Tack Stina för att jag fick äran att vara gästbloggare hos dig!

Inifrån och ut och utifrån och in är begrepp som man ofta använder för att beskriva hur organisationer ska jobba med sin information. Här är det dock helt bokstavligt menat.

Jag kämpar på med mitt 365-projekt. Just nu har jag valt att jobba med tema svartvit höst. Men trots allt så är väl ändå hösten färgernas årstid? Så här kommer därför äntligen lite höstbilder i färg, tagna tidigare ikväll.

Ett 365-projekt är föresten ett väldigt bra sätt att tvinga sig själv att jobba med bildidéer. Det är också ett bra sätt att inse att man inte behöver åka till exotiska platser långt borta för att hitta bra motiv. Bilderna här är tagna mindre än 200 meter utanför min port.

Den här bilden trodde jag skulle bli kalas i svartvitt också, men ack så fel man kan ha. Den blev okej, men konverteringen var bland de svårare jag gjort. Du kan se den på min projektblogg.

Temat på min 365-sajt är just nu light@home, som går ut på att på ett eller annat sätt använda blixten att belysa någon eller något hemma. Att det ska vara hemma är mest bekvämlighet, och att det ska vara blixt är för att jag ska lära mig hantera den, helt enkelt. Vissa dagar går det bra, andra mindre bra. De här bilderna är jag ganska nöjd med. För att ljussätta de här självporträtten har jag gjort nåt så simelt som att studsa blixten i taket, för att göra det mjukare. Jag jobbar också vidare med min serie inlägg om just blixtfotografering, även om det inte går så fort.