Att utveckla sitt foto är som att lära sig ett nytt språk…

Jag lärde mig ett främmande språk (franska) i vuxen ålder, så jag har ganska tydliga minnen av hur slitigt det var, och hur lång tid det tog. På senare tid har jag insett att processen att försöka lära sig kommunicera i bild är väldigt lik språkinlärningsprocessen.

Precis som när man först närmar sig ett nytt språk, så börjar man med att försöka snappa upp enstaka ord, utan sammanhang, spridda skurar… nästan vilka som helst. Som fotograf fotograferar man allt, precis allt, för att man kan.

Så småningom börjar man lära sig fraser, man pluggar grammatik och lär sig reglerna för hur det ska vara. Fotoentusiasten som kommit en bit på vägen får lära sig att horisonten ska vara rak, motivet ska inte vara mitt i bilden, man ska inte fotografera mitt på dan, leder ska inte klippas osv.

Det är först när man kan omsätta grammatiken i korrekta och begripliga meningar, och först när man lärt sig de viktigaste glosorna som man kommunicera hyggligt obehindrat på sitt nya språk. Man börjar kunna konversera, dvs. samtala och få vettiga svar. Ett foto kommunicerar förvisso alltid nånting, men det är först när du behärskar ”bildgrammatiken” som du kan få den som betraktar din bild att känna och uppleva det du VILL att han eller hon ska känna eller uppleva.

De som fortsätter att utvecklas (alla vill eller förmår inte göra det) efter att man lärt sig grundreglerna kommer att göra det genom att ifrågasätta och tänja på normerna för att få ett mer levande, spännande och personligt språk.  Man gör sina egna ordkombinationer, utmanar grammatiken, experimenterar och leker med språket. Som en infödd, och just därför blir man aldrig fullärd. Det finns alltid fraser och uttryck kvar att lära, man kan alltid bli bättre, om man vill och jobbar på det. Precis så är det med det personliga bildspråket. Man utmanar konventionen, vågar leka, vågar lita på sin egen vision.

Det läskiga är att det finns egentligen bara ett enda sätt att verkligen att lära sig att kommunicera fullt ut på ett främmande språk och det är att använda det. Att lyckas & misslyckas och att försöka igen, igen, igen. Det går inte att fega. Så är det med foto också. Man kan läsa hur mycket böcker som helst, lära sig alla regler utantill. Om man inte plåtar och visar det man plåtat, så är det hart när omöjligt att komma vidare.


  1. Pierre skriver:

    Jättebra skrivet Stina!
    Jag brukar säga något liknande till mina fotoelever. Ut och titta på bilder och ta massor av egna. Och precis som du jämför med språk så säger jag att de inte bara skall titta på bilder, utan läsa dem.

    Kommer nog citera dig på det här :) Ha en bra dag!

  2. [...] This post was mentioned on Twitter by Stina Bjurström, Pierre Pocs. Pierre Pocs said: RT @stina_stockholm: Att utvecklas som fotograf är lite som att lära sig ett nytt språk tänker jag i det här blogginlägget: http://bit.ly/ax8o6L [...]

  3. Stina skriver:

    Tack, ni båda. Värmer!

Leave a Reply

Att utveckla sitt foto är som att lära sig ett nytt språk…
loading..