Konsten att kommentera bilder

Jag ska erkänna att jag ganska sällan kommenterar andras bilder. Jag lämnar varken positiva, negativa eller ens konstruktiva utlåtanden. Detta är inte för att jag inte kan, eller vet hur jag ska skriva, utan för att jag  inte jag inte tar mig tid eller kanske ens vill. Samtidigt älskar jag förstås att få kommentarer, och det här är ofta en källa till dåligt samvete. Jag vill ju trots allt inte vara en sån som bara tar och som aldrig ger.

Vad är det då som gör att jag tycker det är så ovärt att kommentera? För i slutändan är det väl av den anledningen som jag inte gör det.

Men innan jag kommer till ickekommenterandet, några ord om varför det borde vara värt att kommentera. Den mest självklara anledningen är väl att om man visar nån att man bryr sig, så blir både den man bryr sig om glad, och när han eller hon blir glad, då blir man själv glad. Dessutom är jag helt övertygad om att ett av de bästa sätten att utveckla sitt bildseende är att titta på andras bilder och försöka formulera både vad man gillar, och vad man ogillar.

Jag tänker att ordet ”formulera” är nyckelordet här. Det är absolut inget fel på spontana maggropskommentarer som ”fin bild”, ”wow” etc. i min värd. Hur kan man tycka illa vara att någon tar sig tid för en omedelbar och positiv reaktion? Ändå är jag inte själv så förtjust i att lämna den här typen av kommentarer. Jag vill gärna att det ska framgå att det jag tagit mig tid att både titta på bilden att reflektera och att formulera något klokt om den.

Nånstans har jag bestämt mig för att webbformatet inte duger för den här typen av mera analytiska kommentarer. Det är för snabbt och för trubbigt. Jag måste se personen vars bild jag kommenterar på det sättet, kunna nyansera omdömet efter reaktionen, föra en dialog. Det funkar inte annars.

Och helt ärligt så ogillar jag dessutom de flesta kommentarer som formuleras som ”du borde ha…” eller ”det eller det funkar inte för mig…” som många strör omkring sig som lördagsgodis. Den typen av klumpiga kommentarer handlar alltför ofta om att betraktaren vill framhäva sin egen kunskap, snarare än något annat. När jag lämnar analytiska kommentarer på bilder vars upphovsmän jag inte känner, så tycker jag öppnar för den här typen av kommentarer. Eller ännu värre, att man själv trillar i fällan och uppfattas på det här sättet. Då föredrar jag att inte öppna den dörren alls.

När jag lär känna fotografer så blir jag mer benägen att kommentera, men jag har fortfarande svårt att lämna ”negativ” kritik. Många anser att negativ kritik hjälper en fotograf att växa, men jag är inte helt säker på att jag håller med. Jag är inte så förmäten att jag tror att jag sitter inne med en sanning större än nån annans.

Jag tror mer på Göran Segeholm, när han i en krönika i Kamera och bild säger att det negativa är vi ofta väldigt medvetna om, det är bättre att förstärka det positiva.

Vad tänker ni? Förstår ni vad jag menar?

Lionman & Maria triptych

21 Comments

  1. Broken Spirits 26 oktober 2010 at 3:07 #

    Ja vet vad du vill säger… den där ”Du borde ha…”-Kommentarer tycker jag inte heller om.

    Det som är interessant är betrakterens interpretation… den känns kanske ibland helt ”fel” (dvs. annorlunda) och det är ända° en ny synpunkt. Och den er nog värt att skriver ner…?

    (Min svenska var bättre för na°gra a°r sedan… sry.. hoppas, du vet vad vill säger 😉 )

  2. Pierre 26 oktober 2010 at 6:45 #

    Hej Stina! Jag har också tänkt skriva om detta, men du knyter ihop det bra. Jag ger bara de där maggrops kommentarerna på bilder jag gillar och hoppar helt enkelt över kommentarer på de jag inte gillar. Om någon vill få konstruktiv kritik av mig får de be om det specifikt. Jag tror nämligen att inte vem som helst kan ta det, lika lite som ge det på rätt sätt. Bra inlägg! 😉

  3. Sebastian 26 oktober 2010 at 7:19 #

    Väldigt läsvärt. Kan hålla med dig om mycket i det ovan. Själv tenderar jag att var en av de som bara skriver något spontant positivt. Så länge jag ärligt gillar bilden förstås. Annars är jag gärna tyst.
    En annan baksida när det gäller konstruktiv kritik, är att alla inte vill få det. Om vi tar bloggvärlden som exempel, så finns det alltid de som bara vill visa, utan att få konstruktiv kritik.
    Hur som haver, mycket intressant reflektion. Och jag kunde nog inte sagt det bättre själv än Göran Segeholm. 🙂

  4. Stina 26 oktober 2010 at 7:44 #

    @sebastian och @pierre tack för uttömmande kommentarer! Känner jag behöver säga att jag varken vill eller kan ta kritik i vissa fall, som t.ex. när det känns mästrande, och när det kommer från nån som inte verkar kunna tillämpa sin kritik på sina egna bilder. Händer mycket sällan på flickr och på bloggar, men väldigt ofta på Fotosidan. @broken spirits: det är precis såna kommentarer man skulle vilja ha (och ge), de som utgår från en känsla, men som väldigt få klarar av att formulera, tyvärr. I stället blir det ofta den första typen.

  5. Sonia Jansson 26 oktober 2010 at 7:55 #

    Bra formulerat. Verkligen. Jag kommenterar också sällan. Jag känner dock att jag måste om en bild väckte känslor i mig. Det är det en bild är till enligt mig. Andra bilder och tekniska frågor låter jag bli att nämna. Men det är ju bara din blogg och en till jag kommenterar på tror jag. har inte riktigt tid. Men jag vet att det gör gott för den kreativa själen. Det gör det verkligen. Särskilt när det kommer från andra fotografer, faktiskt.

  6. Karolina 26 oktober 2010 at 8:03 #

    Bra skrivet Stina! Jag tycker själv att det är svårt att kommentera andras bilder (ibland blir det ett ”snyggt” osv), men en kommentar blir ju en sorts envägskommunikation, inte en dialog. Jag gick en fotokurs förra året och där ingick det att analysera och kommentera och det var jätteintressant och givande, för då var det dialoger. Men på nätet och bloggar (även den distanskurs jag går just nu) blir det inte samma sak. Kanske för att jag inte är jätteduktig på att uttrycka mig i skrivandets form.

  7. Annika 26 oktober 2010 at 8:24 #

    Huvet på spiken, Stina!

    Jag kommenterar även jag väldigt sällan, men önskar att jag gjorde det oftare. Men tiden räcker inte till för att skriva mer utförligt än ”fin bild” osv, och då står jag hellre över. För ”fin bild” är det så många som skriver och jag tror inte det ger bildskaparen lika mycket. Jag vill ge mer. Men istället blir det ingenting alls, vilket ju är väldigt synd.

    Väldigt många kommenterar på mina bilder så jag vet precis vad jag gillar för kommentarer. Klart man även uppskattar de där ”magropskommentarerna”, men de ger ingenting i längden. Och i bloggvärlden vet man knappt längre om personen som skriver det verkligen menar det eller bara vill ha besökare till sin egen blogg… Det är ju de där mer utförliga kommentarerna man vill åt. Jag vill veta VARFÖR min bild är fin, underbar osv. Varför föll just den här bilden just dig i smaken, osv.

    Och jag håller med dig om att ”du borde ha”-kommentarerna är de allra värsta. Väldigt sällan fotar iaf jag om samma motiv för att få en liknande bild som jag redan tagit. Så att veta vad jag borde ha tänkt på hjälper mig inte ett dyft. Hade jag haft en tidsmaskin hade det kanske varit annorlunda 😉

  8. Stefan Malmesjö 26 oktober 2010 at 14:28 #

    Jag är en av de som uppskattar konstruktiv kritik, om den är just det. Jag känner att jag har mycket att lära, och både behöver tips om hur vad jag kunde tänkt på. Men sedan kan man ju ge den kritiken på ett vettigt sätt. Sedan är det ju en annan sak att det är ännu roligare att höra vad man gjorde rätt 🙂

  9. Håkan 26 oktober 2010 at 14:48 #

    Intressant artikel Stina helt klart. Jag kan hålla med till en viss grad, men till en annan håller jag inte med. Jag som inte fotograferat någon längre tid tycker såklart det är roligt med de små kommentarerna som ”fin bild” med mera. Men som några har skrivit så ger det inte så mycket i längden det kan jag hålla med om.

    Jag själv däremot gillar kommentarer där konstruktiv kritik finns, eller att personer har synpunkter på vad de tycker jag kunde gjort för att få bilden bättre, jag kommer inte ta om bilden för det, men det kan få mig att tänka på de råden nästa gång jag fotograferar något liknande eller i en annan situation, men om jag tar till mig alla råd och tips är helt upp till mig. Men såklart ska man inte skriva ”du borde ha”, för det finns inga ”så här måste du göra” tycker jag, men tips och råd tar jag alltid till mig för att utvecklas.

    Sen det här med att inte kommentera får i alla fall mig att undra, varför kommenterar inte personer? Tycker de inte om det jag gör och vad är det i så fall som de inte tycker om. Genom att inte kommentera så får man inte reda på detta. Så jag ser hellre att jag får kritik istället för ingen alls, då det kan hjälpa mig framåt, annars kommer jag kanske stå kvar på samma ställe hela tiden och inte utvecklas.

    Jag tycker att ser man en bild man tycker om, då kan man ta sig tiden att kommentera, sen om det är ”fin bild” eller mer utförligt det vet vi nog alla som har blogg att det blir vi glada för att få läsa.

  10. Linus 26 oktober 2010 at 15:43 #

    Min gamla fotolärare sade en gång att den värsta kommentaren man kunde få är ”fin bild”. Jag tror att han menade just det att det är så subtilt och inte ger en något förutom att man känner sig dum om man inte tackar för kommentaren.

    Det där du skriver om ”du borde ha”-kommentarerna är hela skälet till att jag lämnade fotosidan för länge sedan. Det spelar ingen roll om bilden är helt perfekt (fann inget bättre ord för att få poängen att gå fram) i kopieringen och bild-mässigt. Det verkade som att 90% på fotosidan tog orden ”konstruktiv kritik” som att man alltid måste hitta något som går att ändra. ”Jättebra bild, allt är som handen i handsken. Jag hade dock kanske placerat flickan lite mer i högerkant”. Gå bara in och kolla kommentarerna där så ser man direkt.

    Givetvis är det bra med konstruktiv kritik, men när man använder det i den benämningen som: om-jag-hade-tagit-bilden-kommentar så blir det totalt ointressant för mig. Det är min bild och jag som har tagit den och inte ”du”.

    Bra inlägg stina. Jag gillar meningsuppbyggnaden och hur du får fram poängen på ett tydligt vis. Men om jag hade skrivit detta så kanske jag hade tagit det lite lugnt med kommatecknen.

    Ps. Jag är ”rolig”….

  11. Stina 26 oktober 2010 at 18:31 #

    Linus: just så. harhar, btw 😉 Håkan & Stefan: den bästa och mest utvecklande feedbacken man kan få är den man får av personer som har som yrke att utveckla andra fotografer, som t.ex. Göran Segeholm och Stefan F Lindberg. Näst bästa är att träffa fotokompisar afk, vara med i en fotoklubb etc. I de här fallen får man hjälp att själv resonera sig fram till hur man skulle kunna förbättra bilden. Webbformatet tror jag på så tillvida att man bara genom att göra sina bilder tillgängliga för andra blir en mera reflekterande fotograf, och att man därigenom utvecklas. Däremot tror jag inte alls att man kan förvänta sig att kommentarerna man ska få kommer att vara det man utvecklas av. Här är ska jag säga att jag tycker Fotosöndag ett härligt undantag, mycket tack vare Jens Rydéns suberba kommentarer, och säkert mycket för att vi lär känna varandra allteftersom. Och, som Annika ibland är det så uppenbart att de som kommenterar gör det för att de vill ha samma tillbaka.

  12. Håkan 26 oktober 2010 at 19:27 #

    Klart att få feedback från en erfaren fotograf är väldigt bra, men det är inte många av oss som har den chansen. Visst man kan gå på föreläsningar, men dem kanske kostar och det har inte alla råd med.

    Men det är precis som du säger om Fotosöndag och Jens, hans kommentarer är klockrena, jag behöver inte träffa honom i verkligheten för att ta mig till hans kommentarer, om fler tog sig tiden att ge såna kommentarer så hade det varit riktigt bra. Det finns så många människor som sitter med så mycket kunskap, men av någon anledning inte delar med sig av den. Bara för man inte är någon ”expert” betyder inte det att man inte har något vettigt att säga.

    Jag tycker fler borde kommentera om det så är i real life, eller på webben spelar ingen roll. Feedback är alltid feedback i vilket forum det än är.

  13. Maja 26 oktober 2010 at 20:38 #

    Tack för ett bra inlägg om att kommentera. Har också haft planer på att göra det. Men inte fått det realiserat. Än. Men det kommer nog.

    Jag både håller med och inte. Jag tycker att allas tankar om bilder är precis lika värdefulla. Barns associationer till exempel är inte mindre värda en än etablerad fotografs, anser jag. Det som tillför mina foton något mer är värdefullt för mig, oavsett från vem det kommer.

    Jag kommenterar mycket. Dels för att jag hoppas och tror att mina associationer eller förslag på annan beskärning kan ge den som fotat något. Bara för att jag kommenterar så innebär inte det att jag tror mig vara mer kunnig, att mina tankar är mer riktiga eller mer värda… Jag har många gånger använt just det uttryck som många ovan kritiserar. Och det känns ju jättetråkigt att något jag bara luftar, en tanke, en idé kan tolkas som ”mästrande” eventuellt? Jag har inte uppfattat det alls på de svar jag fått på mina kommentarer… Jag hoppas att genom att formulera mig ”en tanke hade varit” eller ”jag hade kanske prövat” bara bjuder på ett annat sätt att se motivet! Inte att det ska tolkas som att jag tycker det är det mer ”rätt”. För vad är rätt? Allt är subjektivt, tycke och smak.

    Men om vi publicerade våra bilder/foton/texter utan att få någon feedback från andra? Det vore ju jättetråkigt tycker jag personligen. Det är ju när jag får en kommentar från @Smulgubbe om att min bild skulle kunna vara omslag till en skiva med destruktiv musik – som jag får se den med nya ögon! Eller om någon föreslår ”den skulle kanske fungera ännu bättre i kvadratiskt format”… Då väcker det tankar hos mig! Nya tankar. Om jag inte vill utvecklas så kan jag ju lika bra behålla bilderna för mig själv? Nu är jag lite hård här, men jag tycker också att man kanske får ta kommentarer när man också publicerar sina bilder på nätet med kommentarsmöjlighet? Eller? Är vi inte lite väl försiktiga? Eller är det så känsligt?

    Kanske är det som någon föreslår en bra idé att bara stänga av kommentarsfunktionen om man inte vill ha kommentarer? Tror det finns en sån funktion i Flickr och bloggar man i WP tex går det utmärkt att stänga av kommentarsfunktionen.

    Att kommentera är en konst i sig. Man kanske både bör skriva och läsa med omsorg. Se det positiva i den kritiska kommentaren. Kritiskt är ju inte samma sak som negativt. Men något mer än ”fin bild”! Något som väcker nya tankar, nya sätt att se, nya sätt att tänka…? Om jag inte håller med kan jag ju bara välja att ha min egen tanke kvar. Känna mig stärkt i det jag själv tycker?

    De kommentarer jag uppskattar mest är nog de där någon berättar om vilka tankar bilden/ texten väcker inom denne. Vilka associationskedjorna blir… Finns inget kritiskt i det, bara ett komplement. Några ord som säger nåt om vad bilden väcker i någon annan. Och så mycket mer givande än ”fin bild”. För det ger ju inte någon ledtråd om vad i bilden som väcker den känslan i betraktaren…

    Positiva kommentarer – ja! Positivt tänk när man läser kommentarer – ja! De allra flesta vill väl ändå väl i sitt kommenterande? Man vill tillföra något, bjuda på sina tankar och eventuellt väcka något nytt hos någon annan. Och hoppas på att själv få kommentarer som får en att se nytt? Jag tror inte på att så många vill framhäva sig som duktiga eller liknande.

    Det var min syn på saken! Återigen, tack för ett intressant blogginlägg och att du lyfter frågan. 🙂

  14. Jens Rydén 26 oktober 2010 at 21:10 #

    Tack för en intressant artikel och framför allt tack för era varma ord och tankar om mig. Ni fick mig att växa enormt ska ni veta. Så tacksam för att ni tycker att jag ger er det ni beskriver eftersom det är precis det jag vill uppnå. Vill dela med mig av min breda kompetens och erfarenhet. Finns ingen mening att lära sig en massa och sen hålla det inom sig.

    Många bra och tänkvärda aspekter av det här med att kommentera bilder. Håller med dig i allt. Även om jag personligen inte tycker att spontana utrop som ”fin bild” ger mig så mycket måste jag erkänna att det åtminstone ger värmande energi. Det är något vi alla inte kan få för lite av så helt klart är en spontan utropskommentar värd något.

    Jag hade svårt för att kommentera bilder fram tills jag gick en kvällskurs för några år sedan. En amerikanska var kursledare. En rutinerad fotograf med en härlig och enkel filosofi kring mycket kretsande runt fotografering och bild. Hon mer eller mindre tvingade oss i klassen att berätta varför vi tyckte som vi tyckte om en bild. Hon var amerikanskt envis och stod på sig tills var och en hade genom styrd gruppdialog beskrivit sina spontana intryck. Kim, som kursledaren heter, hjälpte oss alla att analysera, att verkligen titta och fundera.

    Under kvällskursens gång fann jag mitt eget sätt att se på bilder. Jag fick en enorm förståelse för varför jag tycker som jag tycker och kunde beskriva det med ord. Det kändes som en pånyttfödelse som fotograf att kunna bättre analysera en bild och beskriva mina tankar och känslor. Efter kursen har jag hållit igång detta tankesättet genom att aktivt kommentera på Fotosidan fram till i våras då jag helt lämnade denna site på grund av att jag inte alls tycker att den ger mig vad den en gång gjorde.

    Fotosöndag dök upp och jag fastnade direkt. Älskar det forumet för fotografer och den underbara blandningen av människor som bidrar där. På Fotosöndag försöker jag att kommentera så många bilder jag hinner med. Tyvärr har det blivit färre och färre men det beror inte alls på ointresse eller trytande engagemang utan på det enkla faktum att antalet bidrag till Fotosöndag har vuxit till så många att tiden för att hinna kommentera alla under söndagen och måndagen inte räcker till för mig. Min ambition kvarstår dock att försöka kommentera alla bilder.

    Jag har alltid älskat att skriva och det kanske underlättar för att ge sig hän och kommentera utförligt. Men alla kan genom att fundera en stund och tänka i termer av de grundläggande rekommendationerna för bildkomposition, ge en rätt bra beskrivning av sina känslor och tankar. Det är min fulla övertygelse.

    Jag är inte främmande för att diskutera bilder mer djupgående. Kanske att mail eller chat funkar bättre då än novelliknande uppsatser i kommentarsfältet till en bild på Flickr.

    Stina, jag vill definitivt träffa dig och prata bilder. Dina kommentarer uppskattar jag enormt. Uppskattar alla kommentarer på mina bilder, men dina liksom några ytterligare personers är väldigt speciellt och ligger mig varmt om hjärtat.

    Nu blev det visst en roman igen.Har druckit två muggar glögg så en spärr har visst slutat att fungera…

    Än en gång, från botten av mitt hjärta, tack för era vänliga tankar om lilla mig. Tycker om er.

  15. Helena 26 oktober 2010 at 21:33 #

    Jag kommenterar helt klart hellre det jag gillar i en bild än det jag inte gillar. Det är väldigt sällan jag ger mig på att försöka ge något slags råd, eller skriva ”jag kanske hade testat si eller så”.

    Jag uppskattar långa, uttömmande kommentarer, men är helt värdelös på att skriva sådana själv, det blir oftast bara en eller max 2 meningar. Ibland skriver jag bara ett enda ord, som wow eller skitsnyggt, just för att det är det första som poppar upp i huvudet när jag ser bilden.

  16. Larkander 26 oktober 2010 at 22:34 #

    Intressant ämne! Jag själv tillhör dom som suktar efter kommentarer på mina bilder. Jag tar gärna förslag på andra sätt att komponera etc bilderna. Som relativt nybakad amatörfotograf är sådana kommentarer guld värda, om dom är konstruktiva dvs. På Flickr är det dock mest positiva och maggropskommentarer har jag märkt, vill man ha andra kommentarer är exempelvis de på Fotosidan betydligt vassare.
    För att få kommentarer måste man ge detsamma, vilket kan vara svårt, speciellt om man inte är så erfaren. Då blir det lätt wow- typen. Jag försöker ta mod till mig och ge lite utförligare kommentarer på bilder där dessa kommer naturligt och tid finns. Jag använder favoriter som ett sätt att berätta att jag verkligen gillar en bild.

  17. Stina 26 oktober 2010 at 23:17 #

    Nu kommer jag inte att kunna skriva uttömmande svar på era kommentarer, bara nåra snabba direkta tankar. Jens, du är underbar att läsa, ja vi måste ses! Maja, du skriver så bra, och min erfarenhet är att du klarar balansen för du är genuint intresserad och det märks i dina kommentarer. Håkan, visst kostar det en slant att gå en workshop eller en kurs. Fram till nu har jag själv dock lagt pengar på utrustning som kanske hade varit bättre att lägga på utbildning…

  18. Göran 27 oktober 2010 at 9:08 #

    Välskrivet. Såhär tänker jag: Jag blir alltid glad även över spontankommentarerna typ ”Wow”. Att man stuckit ut i bruset så pass att någon vill ta sig tid att klicka flera gånger är fint!

    Däremot saknar jag ett forum att snacka kring bilder i. Både egna och andras. Som du är inne på tror inte jag heller att kanske internet är rätt plats. Man är ju trots allt lite känslig i sitt skapande och läser in för mycket i folks tyckande ibland. Och kanske att förståsigpåare vågar skriva mer också för att de tycker att de kan precis hur det skall vara?

    Jag gick en ljussättarkurs för något år sedan med ett bra upplägg. Några av gångerna tittade vi på bilder och analyserade hur de var ljussatta och försökte sedan återskapa det i studion.

    Man skulle kunna ordna något liknande. En egen kurs med 6-8 deltagare som varsin gång tar med sig ca 10 bilder som man tillsammans får diskutera kring. Man kanske skall få välja om man vill prata bildinnehåll eller teknik. Eller båda?

    Tror också att man skulle lära sig en hel del av att gå ut tillsammans och fånga samma saker för att sedan diskutera hur och varför man valt som man gjort.

    Okej, det här blev lite rörigt och spontant fast intentionen var att det skulle vara genomtänkt 🙂

    Slutar med att kasta in ett Wow! För jag tycker att jag får mycket inspiration från din blogg, både av bild och text!

  19. Stina 27 oktober 2010 at 14:48 #

    Supertack, Göran! Jag gillar dina tankar och din idé. Jag ska faktiskt just ge mig i kast med ett liknande projekt som du beskriver 🙂 Man behöver ju faktiskt inte ha en lärare med, det har du helt rätt i. Man kommer per automatik att lära mycket av varandra. Nu behövs bara nån som håller ihop det :).

  20. Göran 27 oktober 2010 at 18:02 #

    Ska vi ses framöver över en koppa kaffe och spåna lite idéer? 🙂

  21. Peter Remnemark 27 oktober 2010 at 19:51 #

    Wow, får jag börja med eftersom jag gillade inlägget ;). Själv försöker jag att kommentera bilder utifrån vad jag känner, men oftast blir det inte så långa inlägg från min sida. Är det något som jag stör mig på som betraktare, överväger jag ibland att nämna det jag stör mig på utifrån ”jag-perspektiv” för att tydliggöra att jag som betraktare känner/ser så.
    Jag blir blir glad för ”fin” kommentar, för då vet jag att personen har tagit sig tid att betrakta bilden. Men det är klart, jag utvecklas inte mycket av det, mer än att få uppskattning. Kommentarer såsom Jens Rydén levererar gör att man klart utvecklas, både som fotograf men även som betraktare då man får nya sätt att se på bilden.

One Trackback

  1. […] This post was mentioned on Twitter by Stina Bjurström, reeder feed. reeder feed said: Konsten att kommentera bilder http://goo.gl/fb/cGmGS […]

Post a Comment

Your email is never published nor shared. Required fields are marked *

*
*