Utvecklas enkelt … genom hårt arbete … och hjälp!

Vill du gästblogga om ditt projekt på min blogg? Den frågan fick jag av Stina för några veckor sedan. Och vad svarar man? Ja, det finns ju bara ett svar. Självklart! Vilken ära! Så nu är jag igång.

Lite kort om mig först. Jobbar idag som säljare på Mogul, ett it-konsultföretag inom webblösningar, men är på väg mot egen verksamhet under hösten. Stina jobbade ju också på Mogul tidigare, det var här vi träffades första gången. Och nu deltar vi båda i en fantastisk fotokurs under Stefan F Lindbergs ledning hela det här året. Vi fotograferar under det övergripande temat ”Människan” och var och en av oss kursdeltagare, vi är tretton entusiastiska fotointresserade personer, har sen valt ut ett eget tema eller projekt under huvudtemat.

Jag fotograferade mycket under 70- och 80-talet, oftast dia, och oftast endast vid semestrar och andra speciella tillfällen. Men det hände också att jag låg på magen och försökte fånga blommor och andra kryp med mellanringar monterade på min Konica systemkamera.
0226_2009_09_13
Ölandstoken blommar på landet

Hösten 2007 slog jag till och köpte min första digitala systemkamera, en Canon EOS 400D, efter att ha klämt och känt på min systerdotters systemkamera varje gång hon hälsade på oss. Och det beslutet blev början på en ny resa! Fotointresset vaknade till liv ordentligt och jag har sen dess gått ett antal kurser och läst en hel del böcker och tidningar för att utveckla mitt fotograferande.

Jag är väl framförallt en naturfotograf, titta gärna in på min hemsida, www.evanlimi.se, så ser du lite typiska bilder av mig. Men jag tycker mer och mer att bra bilder på människor kan vara mycket intressantare. Bra bilder på människor som varit med om något speciellt kan suga tag i mig. Gillar speciellt Paul Hansens, DN-fotografens, fotoreportage där han under en längre tid följt personer och på ett varmt och beskrivande sätt beskriver olika livsöden, i bild och text.

Och med Stefan F Lindberg som lärare förstod jag att det skulle bli en utvecklande och givande kurs, så jag hängde på!

5116_09_05_09

En typisk Bauersk naturbild. Kl. 04.15 i en vik på Utö.

Vad skulle jag nu välja för delprojekt under  huvudtemat ”Människan”? Efter lite funderande blev ju valet helt självklart. Min Pappa förstås! Han är 89 år (eller 90 när du läser det här, han fyller nämligen 90 år den 23 juni i år).

Pappa, med inriktning på hans livslust och hans stora umgänge med släkt och vänner, är det perfekta temat kände jag. Jag vill visa att han är en härlig Pappa, en trofast vän till mig och alla i hans närhet, att han har ett stort hjärta med tid över till oss alla. Och att han har en livserfarenhet och en kunskap som vi alla får ta del av. Han är min idol.

Min plan var att bilderna skulle fånga Pappa  i olika situationer och sinnesstämningar, och tillsammans med olika människor, både släkt och vänner (kanske att jag skulle med på någon bild också). Såg framför mig lite lätt dämpade färger för att få en behaglig färg- och ljusskala.

3011_2010_04_09

Jag och Pappa i hans Volvo 745 från 1987 (som han fått av mig). Ja, han kör fortfarande bil! Och bra också.

Projektet skulle ju förstås också resultera i ett antal bilder i vår projektgemensamma bok. Och min plan var, och är fortfarande, även att ta fram en egen hyllningsbok om Pappa.

Lite kort om kursupplägget. Vi är alltså tretton fotoentusiaster som valt varsitt projekt att jobba med. Vi fotograferar och träffas sen i en mindre grupp (halva gruppen), utan Stefan, och tittar på ett urval av varandras bilder. Här får vi då kommentarer och återkoppling från kurskamraterna, perfekt!

Sen har vi en träff där Stefan är med och vi diskuterar och kommenterar återigen bilderna. Och då gäller det att suga i sig! Stefan är en fantastiskt bra lärare och ”bildläsare”, han ger kommentarer och förslag på alternativa sätt att skapa bilderna för att öka intresset hos betraktaren. Han vill gärna att bilden inte ska vara för tydlig, det ska finnas något för betraktaren att upptäcka eller tolka i bilden, känslomässigt eller visuellt.

Sagt och gjort, vi drog igång kursen i januari och jag visade upp mina första bilder i slutet av januari.

Namnlös

Pappa i vardagsrummet i lägenheten i Vällingby. Hela familjen flyttade in där när jag var 3 månader gammal. Pappa bor nu  ensam kvar där.

Det en en typisk bild från mina första fototillfällen. Rakt på, normalperspektiv, lite dokumentärt och reportagemässigt, tagen med  zoomobjektiv med liten bländaröppning vilket ju ger skärpa i hela rummet. Ungefär den typen av bild som jag hade sett framför mig och den typen av bild som jag dittills oftast tagit på människor. Och bilder som jag själv tyckte skulle fungera bra (och de skulle de säkert, för mig och mina närmaste …).

Men Stefan och vännerna på kursen tyckte att borde kunna åstadkomma bättre … och annorlunda … och intressantare … och mer spännande …

För mycket. Vad ska vi titta på. Styr betraktarens blick mer. Berätta mindre. Rensa bildrummet. Mer subjektivt.

Så lät återkopplingen. Jag antecknade och sög i mig och drog igång nästa fototillfälle. Nu med en ljusstark normal och en ljusstark vidvinkel, för att kunna få lite mer oskärpa på önskade delar. (Den ljusstarka vidvinkeln köpte jag förresten begagnad av Stina, tack!).

0984_2010_02_21

Pappa med bilder på alla sina bilar.

Bättre men fortfarande liter för beskrivande. Försök att hitta känslan och psykologin. Och hitta något som betraktaren kan upptäcka eller fundera över.  Fundera också på vad du vill visa, vad är din vision med projektet? Det var några av kommentarerna jag fick från kurskamraterna och Stefan.

2959_2010_04_09

I en verkstad på Tyska Botten, i Ängby.

Stefan började fråga lite om min Pappa. Och jag berättade för honom om hur han är. Det är svårt att fånga det i bild, sa Stefan. Du måste fundera över hur hans dag ser ut. Vad gör han på morgonen, eftermiddagen, kvällen? Vad tycker du är intressantast, vad har påverkat dig mest? Du kan inte skildra allting, välj istället ut situationer och händelser som är intressanta för dig. Försök att hitta stämningen i hans dagar och hans liv.

Och variera perspektivet. Fågelperspektiv för att frigöra ytor, grodperspektiv för att göra uttrycket nytt och mer spännande.

Och variera avståndet. Helfigur, halvporträtt, närbild, detalj.  Och i miljöer som skapar associationer till vem din Pappa är och vad som intresserar honom.

Och hitta symboler som du förknippar med din Pappa.

Och … och … och …

3960_2010_05_05

Pappa rakar sig, alltid med rakhyvel. Jag har alltid gillat hans skäggstubb, han ser så tuff ut då. Och jag har alltid beundrat hans sätt att så snabbt och snyggt raka sig med en hyvel.Frigör former genom att ändratill fågelperspektivet var ett råd. Ja, verkligen!

De här mötena med Stefan,och återkopplingen från honom och övriga kursdeltagare, är otroligt stimulerande och utvecklandeför mig! Men man måste ha ett öppet sinne och det gällde att efteråt fundera på vilken återkoppling och vilka råd jag fått. Och titta igenom de tidigare bilderna igen. Och kanske,  eller snarare oftast, eller var det alltid … tycka att, ja, de hade nog rätt. Men visst, ibland tyckte jag nog på själva mötet kanske inte så … alltid … 🙂

Men det är ju som med allting, hårt arbete ger resultat. Eller som Ingemar Stenmark sa när han återigen hade vunnit ett slalomåk med en tiondels sekund och TV-reportern inledde intervjun med: ”Det är otroligt vilken tur du har Ingemar, nu vann du med en tiondels sekund igen!”
”Jo”, sa Ingemar, ”visst är det konstigt, ju mer jag tränar ju mer tur har jag … !” 🙂

Och när jag provade de nya råden jag fått, och tittade på bilderna efteråt, kände jag att det blev intressantare och intressantare. En häftig känsla!

3672_2010_05_05

Kedjan, en symbol för Pappas stora intresse, att meka med alla slags motorer. Bilar, båtar, gräsklippare, … . Och i lite grodperspektiv, liter mer spännande, eller hur?

3832_2010_05_05

Pappa i sin typiska ”mekarskor”. Kanske den viktigaste symbolen.

När jag visade den här bilden för min fru, hon som inte brukar vara speciellt förtjust i ”konstiga” bilder, sa hon:

–        Vilken härlig bild på din Pappa!

Oj, tänkte jag! Men sen la hon till:

–        Jag ser min Morfar också!

Och då kände jag att jag hade lyckats! Det var ett stort steg för mig med hennes kommentarer. Hon kunde se min Pappa tydligt med en bild på hans skor, men hon såg också sin Morfar, som hon älskade så. Då borde den enkla bilden kunna skapa liknande känslomässiga  kopplingar hos andra betraktare, vilken underbar upptäckt! Att jag, med mina bilder, skulle kunna skapa sådana kopplingar och känslor hos en betraktare.

Den upptäckten ska jag nu försöka bygga vidare på. Att hitta symboler och stämningar i mina bilder som ger något mer till betraktaren. Det är inte lätt, men med mycket träning och stöd från Stefan och kurskamrater, som Stina!, ska jag ta några steg till i år!

Inför ”halvtid” i kursen gjorde var och en en presentation av sitt projekt så långt. Så här blev min ”halvtids-presentation (högerklicka på länken och välj ”spara länk som” om du inte får upp dokumentet när du klickar på länken).

Därmed tackar jag för mig. Tack Stina för att jag fick äran att vara gästbloggare hos dig!

4 Comments

  1. Karolina 01 juli 2010 at 9:20 #

    Jätteroligt att få läsa din berättelse och följa din utveckling! Kedjebilden tyckte jag var riktigt bra.

  2. Marcus 02 juli 2010 at 8:25 #

    Det känns väldigt roligt, rörande och inspirerande att ta del av din resa med din pappa Anders. Projektet känns modigt. Jag ser också en tydlig utveckling ifrån de tidigare till de senare bilderna där du närmar dig din pappa alltmer, på flera plan. Det känns intimare, personligare och mer spännande för varje bild. Ser fram emot hösten, kursen och projektets vidare utveckling!

    Själv så åker jag snart till Island med förhoppningen om att efter ett antal dagars totalt fokus på foto ska komma hem med en skatt att börja botanisera i 🙂

    Ses snart. Njut av sommaren!

  3. Jonas Hallgren 03 juli 2010 at 23:57 #

    Håller med Marcus – jättespännande att få ta del av din utveckling så tydligt beskrivet! Tack för att du delade med dig och inspirerar andra!

  4. Anders Bauer 04 juli 2010 at 21:50 #

    Hej Marcus,

    Tack för dina positiva och inspirerande kommentarer! Ser fram emot att få njuta av dina bilder från Island i höst!

    Ha en bra sommar och ett trevligt bröllop!

    Hälsningar
    Anders

One Trackback

  1. […] This post was mentioned on Twitter by Daniel Carlbom, Stina Bjurström. Stina Bjurström said: Anders gästbloggar hos mig om hur han hittade sin vision, blev fotograf. Så. J-la. Bra. http://bit.ly/d7ZwPE – tack Anders! […]

Post a Comment

Your email is never published nor shared. Required fields are marked *

*
*