Tankar kring mental och annan träning för fotografer

Jag vet att jag inte är ensam om att vilja utvecklas som fotograf. Jag vet också att jag inte är ensam om att emellanåt känna mig medelmåttig, eller talanglös. På sista tiden har jag funderat mycket på hur jag ska hantera detta, och lyssnat på en del kloka ord som jag tänkte dela med mig av.

För det första tror jag mycket på det Göran Segeholm säger, att man som fotograf måste träna/repa på samma sätt som t.ex. musiker gör. Dvs ut och plåta enbart för att öva, utan tanke på att visa upp eller samla portfoliebilder. Helst ska man öva på något specifikt moment, som att fånga rörelse genom att fota panoreringar av rörliga objekt. Man övar till det sitter i ryggraden och sen är man trygg i den tekniken när det verkligen gäller.

För det andra, så tänker jag att alla kreativa människor har nytta av mental träning, på samma sätt som idrottsmän. Man kan säkert komma en bit på egen hand genom ”positivt tänkande”, men jag tror att ska man verkligen utvecklas mentalt behöver man stöd utifrån. Man kan t.ex. skaffa en mentor i en erfaren fotograf. Själv har jag förmånen och turen att ha snubblat över en fantastisk lärare i Stefan F Lindberg. Stefan driver tesen att man måste tro på det man gör, och lita på sin egen förmåga. Allt annat syns i vårt bildskapande. Tvivel och självrannsakan är bara feg flykt från att ta tag i och utöva sin kreativitet och leder i värsta fall till handlingsförlamning. Om jag säger till Stefan att jag tvivlar på min förmåga, så frågar han, som den goda terapeut han är, ”varför” tills jag själv förstår var mitt resonemang brister och att jag har ett eget ansvar. En sån kick behöver i alla fall jag emellanåt, när det känns tungt.

Hur hanterar du dessa frågor?

daylight

10 Comments

  1. Linus 23 april 2010 at 10:58 #

    Väl rutet Stina. Det ligger mycket i det du skriver om. Jag tror att du delade med dig smått om detta för ett litet tag sedan på flickr också. Det fick mig att tänka till lite.

    Jag befinner mig i en period nu där jag smått tvekar på mitt fotograferande, jag tycker det både är tråkigt och samma bild om och om igen. Men jag har mer eller mindre kommit till insikt nu att det inte sitter i just fotograferandet utan i rastlösheten att inte få utnyttja den kunskap jag har i större skala. Och det är endast mitt fel att jag inte nått dit ännu. Ett sent nyårslöfte är att innan årets slut ha hittat något mer än bara småjobb och det kan nog räcka som en bra psykisk knuff i rätt riktning.

  2. Eva 23 april 2010 at 11:35 #

    Hej Stina!
    Du skriver intressant och välformulerat. Självklart vill också jag utvecklas som fotograf, och jag undrar om Stefan F. Lindberg håller kurser? Och var man i sådana fall kan hitta info om dem? Har ha någon hemsida?
    Tacksam för hjälp på vägen att hitta till denne inspirerande man! (Jag har läst hans bok och tyckte den var jättebra)
    Mvh
    eva

  3. Göran 23 april 2010 at 17:08 #

    Bra skrivet. Jag funderar mycket kring kreativitet och hur man skall höja sig, hela tiden. Jag upplever att få vågar prata om det. Ungefär som om man erkänner sig svag om man bjuder på sina tvivel och funderingar. Jag tror att det är tvärtom. Genom att diskutera kring det kan man nog punktera dom där ”orosmolnen” enklare.

    Mental träning tror jag är bra för att växa, oavsett branch eller livssituation.

  4. Stina 23 april 2010 at 23:39 #

    Linus: tänka till är bra 🙂 jag är övertygad om att du kommer att gå väldigt långt som fotograf om du ger dig fan på det. Själv har jag nog bestämt mig för att gå åt andra hållet. Tanken på att försörja mig i konkurrens med alla duktiga fotografer där ute kväver min kreativitet och gör mig ängslig, känner jag. Jag har ett bra och kreativt jobb som ger hygglig inkomst och möjlighet att ägna ganska mycket tid åt fotoprojekt som jag brinner för. Fegt, kanske, men jag tror jag kan leva med det…
    Eva: jag hade turen att komma i kontakt med Stefans kurser via en arbetskamrat. Jag kan kolla med Stefan om han har andra kurser också. Den jag går just nu är klar först vid årsskiftet. Stefan är även en av lärarna i distanskursen ”Visuell kommunikation” vid högskolan i Jönköping. Rekommenderas!
    Göran: jag tror precis som du att man mår bättre av att möta sina ”demoner” än att försöka låtsas som de inte finns eller, ännu värre, ge vika för dem.

  5. Eva 25 april 2010 at 20:25 #

    Tusen tack! Det vore toppen om du kunde höra med honom! Tack också för att du kommenterade på min blogg, jag hade missat att kolla in här för ditt svar.. =)

  6. Therese ♥ 25 april 2010 at 22:03 #

    Tack att du delade med dig av detta ^^ Kul att läsa <3

  7. Stefan Tell 26 april 2010 at 10:18 #

    Någon smart person har sagt att det svåraste med att göra något kreativt är att välja.

    För mig känns det ibland som den största tröskeln. Val av idé, val av miljö, val av stil, val av ljussättning, val av urval, val av redigering osv.

    Så mental träning och såklart även träning av själva hantverket är en smart investering i tid. Ju mer man kan känna sig säker på sin stil, eller tekniken eller känslan, desto mindre ångest blir det i varje moment. Sen är det alltid smart att försöka identifiera vad man oftast hänger upp sig på (t ex ett för stort urval av bilder), och försöka jobba på att minimera det problemet.

    När jag har mina svackor brukar jag kolla igenom mina gamla bilder, dels för att se att jag faktiskt har utvecklats, men också för att se att även de som inte är tekniskt perfekta på något sätt ändå hade något som gjorde dem bra. Det brukar lugna mig lite 🙂

  8. Hans 27 april 2010 at 12:34 #

    Stina, har Du funderat på för vem Du fotograferar och i vems ögon Du vill bli sedd som fotograf och kanske t.o.m bli ”erkänd”? Som gammal sur gubbe har jag kommit fram till att det är hopplöst att göra andra till lags, i alla fall om man vill bli populär hos många. I vårt moderna samhälle skall det gås på kurser och analyseras till höger och vänster. Får nästan intryck att folk snart inte tror sig klara någonting på egen hand utan att gå på kurs först. Vad leder det till? Att alla som gått samma kurs efteråt göra på samma vis (lika) och så tycker man om varandras prestationer. Det blir någon form av konformitet som jag tycker stämmer dåligt med att vara en kreativ skapande fotograf.

    För mig så är den största inspirationen att se vad andra gjort och sedan försöka ta andras bilder jag gillar som utgångspunkt för mina egna bilder. Kan jag ta andras idéer och skruva dessa ett varv till? Bilder som jag då gör mest för min egen skull. För mig har det varit naturligt att börja där. Att göra bilder jag själv tycker om. Om ingen annan gillar mina bilder; synd för dem.

    Jag tycker Du är en modig fotograf som gör bilder i alla fall jag gillar! Om inte hela världen tycker så just nu så beror det bara på att dom inte hunnit fram till dit Du är ännu. Det är bara att jobba på och göra bilder som Du själv får en kick av. Det är en del i ‘konceptet’ att gilla sig själv.

    Btw, jag såg Dig inte på min vernissage. Du missade laxsoppa, vin, got bröd och så 40 skitbilder.

  9. Stina 27 april 2010 at 13:52 #

    Helt underbar input, Stefan, och väldigt klokt! Jag har hört det uttrycket förr, utifrån vad man är beredd att göra avkall på mer vad gäller tekniken. Lägger man ihop de båda har man fotografin i ett nötskal. Göran Segeholm rekommenderade förresten just den metoden i bildradion för ett par avsnitt sen. Tyvärr är jag oftast inte tillräckligt generös med mig själv, vilket är nåt jag måste lära mig – tillbaka till mental träning 🙂

  10. Stina 27 april 2010 at 13:57 #

    Hans, faktum är att jag bara de senaste veckorna, efter att ha gått igenom något av en svacka har kommit till ungefär den här slutsatsen. Du uttrycker det mycket elegant och klär mina tankar i konkreta ord känns det som. Jag gör det här för mig själv, och det är härligt om nån gillar det, men om de inte gör det, tuff luck, precis som du säger. Det känns riktigt härligt! Japp, jag missade din vernissage, och det grämer mig, men mitt jobb krisade, så vad gör man. Och du. Jag tror INTE på den sista bisatsen 😉

Post a Comment

Your email is never published nor shared. Required fields are marked *

*
*