Den här fåniga textraden fastnade i mitt huvud när jag satt och jobbade med den här bildserien. Jag funderar också på hur märligt det är att kunna komma tillbaka till samma plats om och om och om igen, och ändå kunna upptäcka den på nytt. Så känns det i alla fall. Det här är en liten vik en kort bit bort från vårt lantställe på Husarö. Varje gång jag är där går jag dit, ibland flera gånger om dan. Ljuset varierar i det oändliga, färgerna likaså.
Det finns många andra vackra platser på ön, men det är just här jag känner att jag lyckas bäst med bilderna. Kanske för att jag känner platsen utan och innan…
5 Comments
Vad då inte din grej med naturfoto. Det är ju super fint gjort. Kompositionerna är underbara.
Mja, hehe, jag menar nog mesta att jag egentligen skulle vilja hålla mer med porträtt, men är för feg och för lat. Men tack snälla, det värmer jättemycket!
Otroligt vackra bilder!
Stina, dina bilder är verkligen fantastiska. Var tvungen att titta på dem igen…
Och om du behöver en test-modell att öva porträtt på så är det bara säga till (om jag duger…)!
🙂
Kram
Kajsa
Ahhh Kajsa, vad glad jag blir! Du är ju faktiskt en favoritmodell alla kategorier, så vi bokar en dejt alldeles snart tycker jag. Kram tillbaka!